Ska man skratta eller gråta.

Hahahahaha, tror att jag bara skrattar åt eländet. Jag tog fram alla mina bikinis för att pröva dom. Har nu skrattat och nästan gråtit åt eländet. Bara att inse att man inte är 17 och okysst längre. Hjärnan har stannat i ungdomen men ta me fan inte kroppen, hahahahaha. Det behövdes inte en flört med gubben, för att han skulle gå upp i badrummet och sätta upp spegeln. Han försvann som en avlöning när jag börja prova mina bikinis, hahahahaha. Inte blir man gladare när man visar upp sig i badrummet för att höra vad han tycker. Han sa att "du behöver inte köpa någon ny bikini, dom där sitter lika bra som den gjorde i somras". Jag måste ha förträngt hur jag såg ut förra sommaren. Man kan undra om han bara vill vara snäll eller om han tänker på pengarna, hahahahaha. Han sa också att du är ju både mormor och farmor, så du kan ju inte se ut som om du var någon fjårtis. En ide är att skriva ett plakat och hänga runt halsen, där det står Jag är både mormor och farmor så ursäkta mig att jag ser ut som jag gör. Hahahahahahaha, tur att man åtminstone kan skratta åt det hela.