På väg att bli frisk?

Det känns ganska bra idag. Febern är borta men snorar gör jag fortfarande. Nu hoppas jag att det försvinner lika fort som det kom, för jag vill inte vara sjuk när nya barnbarnet kommer. Hon kan ju komma när som helst och då vill jag vara frisk.

När man är dålig så syn det i hela huset. Konstigt att det ska behöva vara så. Jag menar att vi är två vuxna i huset och om den ena inte kan hålla i ordning pga sjukdom borde ju den andre göra det. Så fungerar det inte i vårt hus. Bosse vet inte hur man gör när man fyller och tömmer en diskmaskin, stackaren har glömt hur man handdiskar. Sen tror han att allt småplock sköter sig själv. Jag får väl vara glad att han åtminstone fixar att ställa in maten i skåpen och det på rätt ställe. Jag ska fixa köket och när han vaknar till liv ska han och snabeldraken få umgås ett tag tillsammans.

Sandra ringde igår och skrämde upp mig riktigt ordentligt. Hon sa "gissa vilka ni ska få som grannar?" Nej, hur skulle jag kunna det med en hjärna som är inställd på att bara snyta näsan. Hon fortsätter " jo jag prata med Liams pappa", jag såg ett stort helvete framför mig. Då helt plötsligt börja hjärnan att fungera. Jag gick igenom hela skräcksenariumet. Vad fan säger du, ska han flytta in i vårt område, svarar jag. "Nej inte direkt i era område men inte långt ifrån." Vilket område då, jag fatta ingenting. " Dom har köpt hus i Vårsta". Ett ton grus föll från mina axlar, vilken tur för det är ju en liten bit emellan. För att göra en lång historia kort så är det så att Liams pappa och jag inte går så bra ihop. Han har misshandlat mig framför ögonen på Liam och det blev rättegång. En rättegång som jag vann. Men den mannen har inte alla hästar hemma så får han chansen så skulle han nog ge sig på mig igen.

Nu när jag tänker på samtalet med Sandra så frågar jag mig, vad är ett stökigt hem, jämfört med att vara tvungen att ta en flyttstädning, hahahaha.