Ett lättare liv?

Nu är jag igång med viktväktarna, IGEN. Äntligen orkat att ta mig ner på ett möte. Nog det enda sättet för mig. Jag är nog en sån som måste ha piskan vinande över mig för att lyckas. Den här gången ska jag banne mig gå färdigt och bli guldmedlem igen. Det är ganska många kilon som ska bort från min kropp. I morgon blir det att ta sig en promenad ner till tåget. Det ska bli skönt att komma igång med mina morgonpromenader igen.

Godmorgon.

Godmorgon på er. Har inget kaffe hemma, det sista gick i går. Okey, det finns för ca. 2 koppar, så det är ingen ide att slänga på. När Bosse behagar att gå upp ska vi dra iväg och köpa kaffekvarnen. Sen blir det gott kaffe här hemma. Den som väntar på något gott väntar..........
Bosse berätta för mig att Janne hade talat om att hans käke hade gott av. Det första jag kom att tänka på var min kompis Rose, hennes överarm gick rakt av när hon skulle öppna en flaska med schampoo. Hon gick bort ett par månader efter det. Det behöver inte betyda att samma ska hända Janne. För det här med käken måste ha varit för en bra tid sen, för det syntes inget nu.
Idag ska vi stryka trallen med lasyr. Vi ska börja med det projektet så fort vi prövat vårt goda kaffe. Sen kan man inte använda ytterdörren, det blir till att ta bakvägen. Måste alltså handla maten i samband med kvarnköpet. Svärmor vill att vi ska åka på allsång på Hågelby i kväll. Men vi sa att vi skulle höras om det. Det hänger lite på väder och vind. Sen är det inte säkert att lasyren har torkat så pass att man kan gå på trallen. Vi kan inte lämna altan öppen och kan man inte gå över trallen så blir vi hemma. Så är det så blir det. Nu ska jag gå ut och ta mig ett bloss utan kaffe.

Oväntat besök.

Efter att vi tvättat trallen, börja jag med maten. Men fick avbryta tillagningen av denna, då vi fick besök av Bosses kompis Janne. Han kom ner för att ge Bosse en födelsedags present. Han kunde inte komma och gratta Bosse då han fyllde år. Han var jävligt sjuk då. Hans cancer hade blossat upp igen. Den här gången satt den i ryggen. Janne är en kämpe. Men sjukdomen har märkt honom. Vi blev chockade när vi fick se honom. Han har blivit en bra bit kortare och han gick framåt lutande som en gammal gubbe. Även pratet var annorlunda. Han visa oss sin rygg, det var ingen vacker syn. Han hade en stor knöl på ryggraden. Vi fika och snacka en massa. Janne fick oss att fundera på att inhandla en kaffekvarn. Angående hans sjukdom så lät han inte så positiv om ett tillfrisknande Han sa vid flera tillfällen att man får se hur framtiden kommer att se ut. När han hade cancer förra gången sa han att det här fixar jag och det gjorde han. Nu fick jag en känsla av att han vet något som han inte vill tala om. Jag fick känslan av att han inte kommer att fixa det den här gången. Hoppas att den känslan är fel. Det är lite tidigt för honom att kila vidare. Han har värk dygnet runt och har haft det sen februari. Äter värktabletter för det. Strålningen är han klar med, men han sa inte något om att det har blivit bättre. Och jag våga inte fråga honom. Om han orkar kommer han till min 50-års fest. Det skulle vara jätte roligt om han dyker upp. Därför ska vi åka och köpa en kaffekvarn i morgon så att han får gott kaffe då.
Nu har travet gått och jag hade ett par sexor. Bosse hade fyra sexor. Men det var inte någon utdelning att skryta om. Men det är kul att lyckas i alla fall. Man ligger och nosar på den stora utdelningen hela tiden.
I kväll blir det film. Vi ska titta på Män som hatar kvinnor. Även Christian ska titta på den sa han när jag prata med honom tidigare i dag. Janne såg den i går kväll. Tror att mer än halva Sverige ser den i helgen.

Tralltvätt.

Äntligen ska vi fixa trallen på framsida. Stanna till på järnaffären på väg hem från jobbet igår. Där köpte vi tralltvätt och lasyr. Nu ska vi börja att tvätta trallen så att vi kan måla på lasyren. Det ska bli fint där hoppas jag. Så fort Bosse är klar med sin hästrad starta den stora tvätten.

Mamma en riktig liten raring.

När vi kom hem från jobbet så satt min rara mamma och vänta på oss. Hon har det nog inte så kul nere i Sorunda. Jag tyckte så synd om henne där hon satt på bänken utanför vår dörr. Hon såg så ensam ut och när vi fråga om hon suttit där länge fick till svar " inte så länge, kanske en kvart". Hon såg så glad ut. Vi fika och prata. Medan vi satt ute på altanen och blossa kom Sandra och Felicia. Mamma har inte träffat Felicia sen hon opererades så Sandra kom i rätt tid. Hade hon kommit en halv timme senare hade mamma redan åkt. Mamma skulle svänga inom lillebrorsan på vägen hem. Hon är en riktig liten raring den tanten. Man kan inte låta bli att älska henne.
Den här veckan har min hjärna haft full upp med tre riktiga rötägg. Två av dom hade man besvär med redan som liten. Trodde att man skulle slippa dom som vuxen. Men icke sa Nicke. Fattar bara inte hur jävla dumma i huvudet en del kan vara. Får väl räkna med att dom kommer att finnas i mina tankar ett tag till. Det säger jag bara, att det är inte snälla tankar jag har. Hoppas att det lugnar ner sig så fort jag har ordnat det jag har lovat pappa att göra. Jag vet att det inte är någon ide att lägga ner för mycket energi på idioterna, men det är inte så lätt att få dom ur skallen. Men jag tror att om man är så elaka som dom är så kommer dom få sitt straff tids nog. Förr eller senare får dom tillbaka allt med råge. Nu ska jag försöka att inte tänka något mer på dom i kväll. Får rycka upp mig och tänka på allt roligt som finns runt omkring mig. Barn och barnbarn, t ex. Om jag hoppar in i duschen kanske alla dumma tankar följer med smutsvattnet ut i avloppet, där förövrigt dom tre rötäggen skulle passa väldigt bra. Skit skall skit ha. Eller varför inte en dynghög, dom kanske skulle trivas bättre i en sådan. Nej, nu får jag sluta med detta fula tänkande, det kan aldrig vara bra. Risken är att man blir en bitterfitta. Och det vill man inte.

Lön in- lön ut.

Ja så har det varit lön igen. Den hinner stort sätt in på kontot så är det dax att betala ut den igen. Likadant varje månad. Tänk om man slapp att betala räkningarna en eller två månader om året. Vad roligt man kunde ha för pengarna. Tänk vad mycket prylar man kunde köpa. Kanske är det lika bra att det inte vore så för min del. Vi skulle bli tvungna att köpa större kåk då, för risken vore att vi inte själva skulle få plats. Jag är ju en riktigt liten prylbög.

Vinglas inventering.

Jag ska egentligen inte sitta framför datorn nu. Skulle behöva att gå igenom hur många vinglas vi har. Både vitvin och rödvinsglas. Ska till IKEA och handla, tänkte passa på att och köpa upp ett lager till festen. Behöver även öl-glas. Det är bra med Ikeas glas, man behöver inte gråta om glasen går sönder. Måste också fixa lite musik. Hoppas att Sandra kan hjälpa mig med det. Om jag är riktigt snäll ställer hon säkert upp.
Gud vad varma bullar och mjölk är gott. Jag har varit i köket och fixat några. Sitter nu och mumsar dom samtidigt som jag försöker att skriva. Och det är inte lätt. När jag har ätit upp dom ska jag göra ett ryck och gå å räkna glasen.

På sjukbesök.

Var hem till familjen Fransson/Karlsson och fika. När vi kom stod Sandra och Felicia i fönstret. Felicia skratta och vinka glatt åt oss. Då vart man lite tårögd av glädje. Det värmer en gammal mormors hjärta att se att hon är så pigg och glad efter sin stora operation. När vi kom in så låg hon på en filt på golvet med en nappflaska med nyponsoppa. Hon lyfte upp den gipsade foten för att visa hur det såg ut. Sen lyfte hon upp den andra foten för att visa att hon hade ett barbie-plåster. Hon är bara för go den ungen. Vi fika och Felicia fick sitta med i soffan. Hon fick en bulle som hon genast smula sönder. Sen försökte hon att mata morfar med smulorna. Men det gick inte så bra. Sandra och Mille tala om vad dom gjort med foten och det vill jag bara säga, fy farao vad vår lilla sessa har fått gå igenom. Det gör ont i min kropp bara jag tänker på vad som har gjorts. Det är tur att Felicia är en sån kämpe och att hon är så positiv Det här kommer att gå bra. Om sex veckor ska stiften i foten plockas bort och då kan hon börja att använda foten igen. Så när jag fyller år kommer hon att springa omkring som vanligt. Kan man få en bättre födelsedags present. Nu kan jag koppla av igen efter att jag har träffat Felicia och sett att hon inte lider av smärta. Det känns skönt att det värsta är över.

Ångest?

Börjar att få lite ångest inför min 50-årsdag. Den lilla bjudningen med endast dom närmaste i familjen har ökat till den större bjudningen. Hur ska jag klara det? Maten, fikat och dom praktiska sakerna är det inga problem med. Utan det är mer det där att vara offret på festen. Hua mej vad det blir jobbigt. Får väl peta i mig en burk med valium, hihi. I går ringde jag en hel del syskon och vänner, även svägerskan fick jag ta i. Nu måste jag sätta mig ner och gå igenom vad som ska inhandlas. Ikea måste jag till och köpa in fyra stolar till köksbordet. Ska kolla in om det finns billiga glas eller om jag ska köra med engångsglas, vilket skulle underlätta när det gäller disken. Ska leta efter nåt bra recept på bål, både alkohol och alkoholfritt. Jaja, mycket är det. Man får ta en sak i taget, då brukar det lösa sig. Och det är över en månad dit, så tid har jag.
Sandra och Felicia får komma hem idag. Ska åka över till dom och fika. Men först ska jag åka och handla nåt åt Felicia. Får inte glömma något gott fikabröd. Det är sista dagen jag ska äta fikabröd så det gäller att det blir nåt riktigt gott. I morgon blir det in-vägning hos viktväktarna.

Har varit nere i Sorunda idag. Har fått lite att bita i när det gäller pappas konton. Annars var allt på topp för pappsen. Mamma har gjort saft åt mig så nu har jag saft hela vintern. Sandra och Felicia kanske får åka hem redan idag. Här går det undan. En stor operation i går och idag ev. hemgång. Hur som helst har allt gått bra och Felicia har piggnat till. Det tar väl några dagar för henne att bli helt klar i huvudet, kan jag tänka. Men hon har i alla fall visat att hon vill upp och gå. Den ungen är bara för härlig. Nu ropar Bosse, han vill ha lite hjälp med datorn. Bäst att kolla vad det är.

En lång fredag.

Äntligen har fredagen snart tagit slut. Det var längesen som en dag har varit så här lång. I morse gick Liam och jag till fritids. Han snacka i ett. Det stora samtalsämnet var friidrott. Han är helt inne på höjdhopp, längdhopp, stavhopp. Han är för go den grabben. Mormors egna pussgurka. Sen var det jobbet som gällde. Det ända jag hade i huvudet var Felicias operation. Ringde upp Sandra vid ett-tiden. Då var Felicia fortfarande kvar på operation. Ringde henne igen vid halv-fyra, då hade Felicia varit vaken, men dom var tvungna att söva henne igen. Har sen försökt att ringa men ej fått något svar. Så Sandra har nog fullt upp med Felicia nu. Det har nog gått bra, annars hade hon nog hört av sig. Själv ska jag gå och lägga mig nu. Får försöka att ringa Sandra i morgon.

Myskväll med Liam.

Var och hämta Liam på fritids efter jobbet. När vi kom hem fixa vi mat. Sen skulle vi fika. Dagen till ära,så skulle vi äta tårta. När disken var färdig så börja jag med att göra iordning fikat. Helene ringde precis mitt upp i kaffekoket. Hon sa att hon skulle komma över i morgonkväll. Det ska bli kul och se om hon kommer. Och ifall hon kommer så kanske man får reda på vad hon egentligen vill. Liam har suttit och tittat på friidrott med morfar. Han har ätit tårta så det spruta ur öronen. Sen har han övat längdhopp i vardagsrummet. Han tog satts från altan och hade tröskeln som avstamp, haha. Barn är för roliga. Nu har han somnat. Jag vet en som kommer att vara så trött i morgon. Men det överlever han nog, han kan ju sova ut på lördag.
För Felicia verkar allt gå efter planeringen Dom har lyckats sätta dit kanylen den här gången. När jag prata med Sandra senast så hade Felicia somnat. Hoppas allt går bra i morgon. Min tankar kommer att vara hos dom hela tiden, kan knappt tänka på annat just nu. Och nervös har jag blivit. Ont i magen har jag. Så här nervös var det längesen jag var. Får försöka att sova lite så att man fungerar någolunda i morgon på jobbet.

Ett nytt beslut.

I morse skulle jag sätta på mig ett par jeans som jag inte har använt på hela sommaren. Och kan ni tänka er att dom hade krympt medans dom hängt i klädkammaren. Smått sur över det, mogna en tanke, glöm LCHF och gör det som alltid fungerar. Mitt på dagen hade jag tagit mitt beslut. På måndag ska jag skriva in mig på viktväktarna. Jag orkar nog inte att lära mig LCHF just nu. Jag kan det mesta om viktväktarna och det fungerar jämnt. Jag har kollat upp tiderna. Det blir måndagar klockan halv sex.
I morgon ska vi hämta Liam på fritids. Det ska bli roligt. Han ska sova här till fredag. Som det ser ut nu så blir det operation för Felicia. Hon ska träffa narkosen i morgon och kommer då bli inlagd för operation på fredag. Gud vad jag börjar bli nervös. Man kan nästan tro att det är jag som ska opereras.
Nu ska jag försöka mig på fotoboken igen. Hoppas det går bättre i dag. Om inte så får jag ladda ner nya foton.

Varför ska det alltid jävlas för en.

Skulle sätta mig och slutföra fotoboken som jag börja med i våras. Men programmet vill inte göra som jag vill. Jag blir så trött. Nu när jag verkligen känner för att göra den klar, så ska det självklart jävlas. Det kanske inte är meningen att den ska bli klar.
Snacka med mamma i går och i dag. Hon berätta att pappa har blivit så pigg och att han vill prata med mig om sina pengar. Självklart att jag åker dit och snackar med honom. Han vill säkert veta hur mycket han har, så jag får skriva ut färska siffror åt honom. Det är roligt att han har börjat att tänka i dom banorna, då vet man att han är tillbaka till verkligheten.
Nu ska jag göra ett nytt försök med fotoboken, fungerar det inte nu får jag hitta på något annat.

Slut på den här veckan.

Ja så var det slut på den här veckan, men det börjar en ny i morgon. I dag har vi varit och hälsa på pappa. Han har blivit så pigg sedan sist. Om några veckor så har läkarna satt ut all EP- medicin. Bara på dom få dagar som nedtrappningen pågått så har det blivit stor skillnad på honom. Han kommer att bli en ny människa om det fortsätter så här. Han börjar att berätta en massa gamla minnen. Och vi kan skämta som vi alltid har gjort med varandra. Han hänger med på det mesta. Det är riktigt kul. Jag ser fram mot att åka och hälsa på honom igen. Efter att vi varit hos honom åkte vi ner till mamma och lämna tomflaskor. Hon ska göra svartvinbärssaft till mig. Det är något som jag inte har druckit på länge. Hon ska göra den men sockerersättning så att det går att dricka för mig..Sedan stressa vi iväg till affären och handla hem lite mat. Fredrik med familj och Camilla skulle komma över och titta på kort. Camilla kom först, så vi hann prata lite skit. Sen kom Fredrik. Dom hade med sig två små tjejer. Här går det undan säger jag. Dom var barnvakt till en tjej som var jämngammal med Ella. Vi hade det trevligt. Camilla och jag börja så smått planera för 50-årsfest. Det lätt riktigt bra. Och det säger jag som inte gillar att fira min födelsedag. Men det skulle nog vara kul att samla ihop tjocka släkten för en kväll. Så det blir nog något den 10 oktober. Fredrik laddade ner lite bilder på Ella åt mig. Sen titta vi på Camillas Turkietresa. Hon lyckades att få Henke att lägga en lermask i ansiktet, plus att han fick nagelmanikyr. Hahaha, det ska vara hon som lyckas med något sådant. Tiden gick fort och nu sitter vi här och är sugna på något att tugga på. Jo, det här glömde jag att skriva. Vi skulle ha äppelpaj till kaffet, jag slänger upp pajerna på plasttallrikar innan jag skulle sätta in dom i ugnen. Sen tar jag pajerna och ställer in dom i ugnen. När jag ska ta ut dom så hänger det något vitt ner från gallret. Kunde inte fatta vad det var. Men kom snabbt på det . Jag hade ställt in ena pajen med plasttallriken under. Hur knäpp får man bli? Ja, det har varit en händelserik söndag. Nu är det bara att ladda för en arbetsvecka. Ska hålla alla tummar för att Felicia får vara frisk, så att hon kan opereras på fredag. Om det blir operation så ska vi hämta Liam på fritids på torsdag, sen sover han här. På fredagen ska jag lämna honom på fritids innan jag drar till jobbet. Det ska bli lite kul.

Lördag = sex rätt

Sex rätt den här veckan. Ursäkta att jag är tjatig, men det kan jag inte rå för. Bosse fick också sex rätt den här gången. Men ni ska inte tro att det vart några pengar. Under loppen fixa jag med bilderna. Rensa bort alla dubbletter. Så nu kan vi kolla på den bärbara i morgon. Ska hasa mig ut till köket och kolla om det finns något ätbart.

En lördag med huvudvärk.

I morse vakna jag vid sextiden, gick upp och kissa. Tänkte att det är fan att man inte kan sova när man är ledig. Gick och la mig igen. Måste ha somnat om ganska fort, nästa gång jag vakna var klockan halv tolv. Vad härligt tänkte jag, helt otroligt att jag hade somnat om. Brukar inte göra det. Jag reste mig upp från sängen och vad tror ni att jag fick. Jo, en jävla huvudvärk. Tog några huvudvärks tabletter, men ni ska inte tro att det hjälpte. Har fortfarande huvudvärk, men den är lite bättre. Hela dagen är i alla fall förstörd.
Bosse gick in på datorn på övervåningen för att spela på sina kära hästar. Vad tror ni händer? Det kommer upp en dialogruta, i den står det att virusprogrammet går ut om fyra dagar. Fan inte nog att jag har huvudvärk, nu måste jag sätta mig att fixa det med tänkte jag. När Bosse hade fått in sina hästar, börja jag att kolla upp hur mycket det skulle kosta att förlänga virus programmet. Nu kommer nästa chock, nästan 1500 kronor skulle det kosta för ett år. Tänker jag inte betala för det. Kom på att jag skulle ringa Comhem och beställa säkerhetspaketet trio. Då har jag skydd till tre datorer. Och det kostar nästan gratis. Det var bara att hugga telefon och ringa. Snacka med en trevlig kille som lova att han skulle fixa det på en gång. Nu är det bara att vänta på licensnyckeln, sen är det bara att installera den. Och förhoppningsvis slipper jag att tänka något mer på virusprogram i fortsättningen. Efter det gick jag ut för att ta mig en välförtjänt cigg, hann knappt tända den innan jag kom på att jag måste ladda ner kort i datorn. Fredrik, Marika, Ella och Camilla ska komma över i morgon för att titta på korten och filmen från barndopet. Sen vill dom se filmerna och korten från semestern. Problemet med att ladda ner korten på datorn är att jag inte vet vilken dator jag ska ta. Helst ska jag nog ladda ner dom på den där uppe men det blir jobbig att stå där att kolla korten. Laddar jag ner dom på den bärbara så innebär det att jag får en massa dubbletter och det är ingen höjdare. Jag kan ju bränna ner korten på en skiva som jag kan använda på den bärbara, men just nu har jag ingen lust att hålla på med det. Får se hur jag gör lite senare, har jag tur så kanske huvudvärken försvinner och orken kommer tillbaka. Nej nu ska jag ta mig en mugg kaffe och bara sitta och mysa.

Nu är det fredagsmys.

Jag säger bara rökta räkor med tillbehör, mmmmmmm.

Mingla, inget för oss.

I går fick vi en inbjudan att komma in till stan idag kl.16.00 för att mingla på en GI-krog. Vi var tvungna att tacka nej. För det första så jobbar vi vid den tiden. För det andra så är det nog inte våran grej att mingla med en massa folk som vi inte känner. Hahaha, ni skulle nog få er ett gott skratt om ni fick se mig och Bosse stå med en tallrik GI mat och ett glas vitt i händerna och se helt bortkomna ut. Bara tanken att vara tvungen att peta i mig en massa bönor tar emot. Sen hjälper det inte att det är bra för mitt blodsocker, det finns gränser på nyttigheter. Jag ska ju försöka att gå över till LCHF. Där finns inga snuskiga böner som man måste trycka i sig. Och det har visat sig att det är bra för både vikten och blodsockret. Har börjat att läsa en bok som Doktor Annika Dahlqvist har skrivit och som förklarar vad det går ut på. LCHF- för dig som vill må bra, heter den. Och vem vill inte må bra? Vi får väl se om det är något för mig.

Man kan undra.

Idag har våra chefer varit riktigt trevliga. Jag satt och funderade ett tag om dom hade varit här och läst. Hahaha, vad den tanken var rolig. Men det handla nog mer om att dom hade vaknat på rätt sida idag. Det är skit jobbigt när det svänger så här. Det är som ett dagis med en hel del trotsiga barn som går omkring och är gnälliga o griniga. Jag håller mig på min kant när det gäller två av personerna. Det är bäst så. Jag är inte otrevlig mot dom, men jag försöker att undvika att hamna i några djupare samtal med dom. Om dom läser det här så vet dom vilka dom är, hihi.
Börjar få ångest inför 50-årsdagen.
Vet inte om jag ska ha öppet hus eller om jag bara ska bjuda dom närmaste. Eller om jag bara ska strunta i hela grejen. En sak vet jag i alla fall, jag ska hugga tag i Norrköpings resan. Vi ska försöka att boka tid till Kolmården för att klappa på vargarna. Det skulle vara så häftigt att få göra det på min födelsedag. Det är mycket nu, alldeles för mycket. Så mycket att man inte får något gjort. Nu går jag upp och drar täcket över huvudet. Kanske har jag kommit fram till hur jag ska göra med firandet om två månader, när jag vaknar imorgon. Skulle behöva att planera lite redan nu.

Otrevliga chefer.

Det börjar bli en vana för våra chefer på jobbet att vara sura och otrevliga. Det är knapp dom hälsar på oss anställda. Även ägaren har tagit det som vana. Vi prata om det idag på jobbet. Kom fram till att dom endast var trevliga och glada mot sina egna familje medlemar. Man kan undra varför man inte försöker att hitta något nytt jobb. Men det är inte lätt, jag har varit där i 20år. Och så har jag åldern emot mig. Men fortsätter det att vara så här tjurit på jobbet så får man ta sig i kragen och börja söka nytt. Arbetskamraterna är helt okey,(dom funderar också om det inte är dax att byta jobb). Det vore rätt kul om alla sa upp sig samtidigt. Vill se deras miner och se hur dom tänkte lösa det hela. Dom kanske skulle börja förstå att dom inte kan hålla på som dom gör. Men den risken är väl inte så stor. Nej slut på gnälligheterna. Nu får man ta sig jordgubbar med grädde, då blir jag säkert på bättre humör och glömmer jobbet för i dag.

Ny vecka.

Veckans värsta dag är avverkad. Förstår inte varför måndagarna ska vara så jobbiga. Antar att en dag i veckan bara måste vara det. Men det känns skönt när man kommer hem och måndagen är i stort sätt över. Läste i tidningarna om den stackaren som tog hem lördagens V75:a. Han hann glädjas av vinsten i 15 timmar, sen dog han. Det är tragiskt. Men han var van att vinna stort så det var inte vinsten som gjorde att han dog. Hade det varit jag som vann så hade jag nog dött på en gång. Det är bara att hoppas man inte vinner så mycket för man vill ju leva några år till. Hur som helst så är hela historien tragisk.
Jag kom precis på en sak som är bra med måndagarna. Det är den nya norska serien Himmelblå som jag har börjat att följa. Den är bra. Man kan både skratta och gråta till den. Den är inspelad på en ö i mittersta delen av Norge. Min bror bor på fastlandet där så det var mest av nyfikenhet som jag börja att titta. Det ångra jag inte.

Sköna lördag.

Ja så var det lördag igen. Febern är på väg att ge sig. Känner mig riktigt pigg. Undrar vad det var som gjorde att jag fick feber när jag inte hade någon annan sjudoms syntom. Ja, det skulle vara huvudvärken jag hade igår på morgonen då. I dag blir det att ta det lugnt så att jag inte får feber igen. Ska sätta mig och dra ihop en hästrad. Ska hitta på nåt att äta också, kanske man ska ta sig en promenad till Kassmyra och äta där. Det var ju ett tag sen vi där, får väl se hur man känner sig lite senare på dagen. Det har varit så lugnt och skönt hela morgonen. När Bosse klev upp var det slut på lugnet. Rocky håller hov på altanen och Bosse sitter där och försöker att få Rocky att sluta att vissla och larma. Ju mer Bosse hojtar ju mer visslar Rocky. Att han aldrig lär sig. Bosse alltså. Han vet att det inte är någon ide att få tyst på Rockan. Det är nästan bäst att gå in ett tag så att man slipper höra honom och då brukar Rockan att tröttna på att låta som vårt larm och visslingarna blir färre. Ja det är som det är. Bara att gilla läget. Det är lördags morgon hos Hägglunds, livat värre.
Jag funderar på om jag ska sätta igång att lära mig spanska. Ska nog avsätta några timmar i veckan så kanske man kan lite mer till nästa sommar. Det är aldrig fel. Kan kanske lura Sandra att hänga på, det är roligare när man är fler. Om inte annat så kommer Rocky att lära sig mera spanska, det kan ju vara roligt det med. Nej nu ska jag ta mig en mugg kaffe och en cigg. Vi får höras.

När jag vakna i morse så frös jag så att jag skaka. Det gjorde jag i flera timmar, det var bara ringa jobbet och förklara läget Fick huvudvärk och börja svettas efter min frysperiod. Tog ett par tabletter och la mig i soffan. Fick sova några timmar. Nu känner jag mig ganska bra. Har nog lite feber men den är inte hög. Får bara hoppas att den försvinner. Har inte större lust att ligga sjuk när det är sånt härligt väder ute. Och vi som hade tänkt att göra något till helgen. Får väl se hur det känns i morgon.
Förstår mig inte på folk som har en massa skulder (både statliga och personliga), kan åka land och rike runt på en massa olika evenemang. Fattar dom inte att dom ger fel signaler till alla som dom har lånat pengar av och inte betalar tillbaka. Eller är det så att dom inte har något samvete och tycker det är rätt att bara skita i allt och bara bry sig i sig själva. Vi har en i vår närhet som tydligen tror att livet går ut på att bara leka. Hon far runt och lånar pengar av alla. Men betala tillbaka vet hon inte vad det är. Vi får höra av andra att hon är skyldig dom pengar. Men vi tänker inte betala hennes skulder. När hon själv inte ens försöker att göra något åt sin situation. Hon har lånat av oss, men det var bara en liten summa. Vi skulle få tillbaka pengarna några dager senare, men det har gått ett år och hon låtsas som ingenting. Hon har även vid några tillfällen försök att låna mycket större summor av oss. Hon ljuger så att hon tror sig själv. Just nu är hon på väg till Göteborg för att se Madonna. Hur hon nu har råd med det? Dom pengarna hon spenderar på sådana grejor hade varit bättre om hon lagt på skuldberget. Snart bor hon säkert ute på gatan. Om hon nu inte hittar någon stackars kille att lura. Den förra killen hon bodde med lura hon på över 100 000 kronor. Hans syster åker nu runt i släkten och försöker att få oss att betala tillbaka pengarna Jag blir mörkrädd av bara tanken vad som kan hända henne om hon inte skärper sig. Hon har inga drogproblem, det är mest att hon tror att hon är förmer än alla andra. Att hon ska göra allt hon hör andra har gjort eller ska göra. Snart blir hon 40 år, men har ännu inte blivit vuxen, det är sorgligt. Vad gör man?

Solvalla på lördag??????

Bosse har en sån lust att dra till Solvalla på lördag, så det kanske blir det. Jag har egentligen lust att dra in till stan,men får väl låta Bosse bestämma denna gång. Det kan ju vara lite roligt att kolla in hästarna live. Det är ju inte för ofta det händer.
När jag gick från jobbet ropa Åke på mig. Gick dit och hörde vad han ville. Han var mest pratsjuk. Mickebus hade förälskat sig i en merca som stod parkerad brevid affären. Bildörren stod öppen så han försökte att ta sig in. Han lyckades inte, gick då en runda och sedan tillbaka till bilen och gjorde ett nytt försök. När han inte lyckades då heller så gav han upp. Åke trodde att han mest ville åka bil. Och nu ska jag nog börja med maten så att man kan ta kväll någon gång.

Bra där.

Vill bara säga grattis till Sandra som hade fem rätt på travet igår. Hon gjorde sin andra hästrad alldeles själv och lyckades som sagt vad med att få fem rätt. Det var duktigt. Väntar med spänning på lördagens trav på Solvalla. Då ska vi visa grabbarna vad vi går för, haha.

Redan onsdag

Dom här tre dagarna har gått fort. Är i gång med jobbet igen. Men det är lite tungt att gå iväg på morgonen nu när äntligen sommaren är tillbaka. Det är typiskt att det fina vädret ska börja samtidigt som jag börjar jobba. Får bara hoppas att det håller i sig i helgen. Om det gör det så kan jag tänka mig en utflyktsdag på lördag. Ska kolla in lite olika alternativ i morgon, när DN:s På stan kommer.
I går tog vi med oss Gun och Sven till Fredrik. Dom har aldrig varit hemma hos honom så dom tyckte det var kul. Sven har blivit så gaggi sen i midsommras. Han snöa in på någon han kände för länge sedan och trodde att den människa bodde granne med Fredrik. Han svamla om vägen som går under järnvägen och något hus som låg på höger sida direkt efter tunneln. Sen var det helt plötsligt på vänster sida. Han tjata om det i säkert två timmar och kunde inte riktigt släppa det när vi åkte hem. När vi andra satt och prata om livet i allmänhet så börja han att prata om den där människan han kände, undrade vad Fredriks granne ett par hus bort hette. När dom förklara att han inte kände dom och att vägen under järnvägen låg en bra bit bort, svara han att han inte kände till det området som dom bodde på. Så här höll han på mest hela tiden. Jag tror att han har fått åldersdemens. Han var så pigg på midsommaren och vi kunde prata om gamla minnen. Det går inte nu. Han är tillbaka i trettiotalet. Förra fredagen var vi upp till dom och lämna några flaskor som dom beställt. Sven hitta inte sin plånbok och vi leta. Till slut hitta Bosse den inne i klädkammaren. Vi tro att han har gått in dit för att byta byxor och tagit ur plånboken där och lagt den åt sidan för att sedan glömma den. Det är tydligen inte första gången. Han springer och gömmer pengar lite vart stanns har Gun berättat. Han gör en massa knäppa saker. Nu börjar man att bli lite orolig för hur Gun egentligen har det. Vi får hålla tätt kontakt med dom så att vi kan rycka in när det behövs. Sen har vi ju det äldsta barnet att fundera över. Det blir bara värre och värre runt henne. Snart finns det inte något som förvånar oss när det gäller henne. Men det ska jag inte ta upp här. Det får räcka för den här gången.

Ella var så fin i sin dopklänning. Jag filma in hela dopet. Bosse tog för en gång skull kort. Han är annars inte så pigg på att plåta, men tyckte att om vi skulle ha med dopet i vår fotobok så var han tvungen att plåta. Jag var ju fullt upptagen av filmkameran. Efter dopet åkte vi hem och skulle titta på travet och grilla lite. Vi hann i stort sätt bara att komma innanför dörren så börja det strömma in folk. Först var det mamma, morbror Dan och moster Gun. Sen kom Sandra med familj. Jonny med familj kom också. Senare dök Helene upp, men det var bara en snabbis. Vi hade tänkt oss en lugn lördags kväll. Men det blev full rulle. Huvudsaken var att vi hade trevligt. Nu känns det ganska skönt att semestern är slut. Behöver att komma in i vardags rutiner igen. Har röjt hela morgonen så nu har vi det fint i vårt hus igen. Ska bara tvätta några maskiner med tvätt sen kan jag slappa hela dagen. Bosse kommer alltid ihåg sista dagen på semestern att hans arbetskläder ska tvättas.

Ellas dopdag

Ska till kyrkan idag. Ella ska döpas. Vi hämtar upp Gun innan vi åker dit. Som vanligt har jag inte en aning om vad jag ska ha på mig. Konstigt att det alltid ska vara så. Just nu känner jag mest för att slänga på mig jeanskjolen, men vi får se. Efter dopet ska vi hem och grilla. Vi får springa mellan grillen och TV:n. Man får inte missa travet. Det måste snart vara dax för en sjua. Dom sista veckorna har det varit mest sexor och en femma. Det håller inte. Bosse har börjat att plocka sina hästar redan. Han kan sitta i flera timmar, men det hjälper inte. Vore bättre om han gjorde som mig, hihi.