6 blir inte ens 3.

Det låter ju bra att man har 6 månaders uppsägningstid. Speciellt om man har åldern mot sig när det gäller att få ett nytt arbete. Men vad som inte sägs är att dom 6 månaderna inte är 6 månader när det gäller konkurser. Bosse fick hem papper som visa att han bara har betalt 3 månader av 6. Om man sen tar bort innestående lön och semesterersättning så har han inte ens betalt för 3. Resten av ersättningen blir en fordran till konkursboet och är lika med att han blir blåst på pengarna. Inte varje dag man blir blåst på över 100 000 kronor. Det känns ju givetvis för jävligt. Och tankarna går ju till hans arbetskamrater som har barn att försörja, hur hårt det slår mot deras ekonomi. Vi kommer att klara det men vi har inga småbarn. Den här företagaren har en massa konkurser i bagaget och har tydligen satt det i system att köra företag i botten. Med enkel matematik kan man räkna ut hur mycket pengar knegarna blir lurade på. Det handlar om miljon belopp. Man kan undra om snubben sover gott om nätterna.

Företagaren hann sälja ut en massa av maskiner och lastbilar strax före konkursen. (Och han hade två företag som gick i konkurs.) En maskin hade han missat men det fixa han enkelt. Han såg till att den blev stulen nu i veckan. Den maskinen hade kunnat ge arbetarna lite mer pengar. Det här med att se till att maskiner och lastbilar blir stulna efter en konkurs har jag hört talas om förut. Det är tydligen väldigt populärt när det gäller oärliga företagare. Det värsta är nog att dom alltid kommer att skaffa nya företag som dom kan länsa. Dom förlorar aldrig en spänn själva. Kriminellt är vad det är och det borde vara fängelsestraff på detta tillvägagångs sätt. Sen ska man inte kunna skaffa aktiebolag hur många gånger som helst.

Nu skulle det sitta fint med en latte. Sen får man väl sätta i gång med lite praktiskt arbete.