Skitgrisen har sagt sitt.

Var på snabbfika hos svärmor. Sa till henne att jag måste hem och duscha. Väl hemma insåg jag snabbt att jag bara inte orka kliva in i duschen. Sa till Bosse att skitgrisen får ta sig en dusch i morgonbitti istället. Han tittade lite konstigt och sa men du brukar ju inte gilla morgonduschning. Man behöver inte gilla allt man gör, svara jag raskt. Hur skulle det se ut om man bara gör saker man gillar? Vågar inte ens tänka den tanken, hahahaha. Nu ska ni inte tro att jag är så skitig, det är endast drygt ett dygn sen jag stod i duschen och mitt jobb blir man inte speciellt skitig på. Så jag klarar mig tills i morgon, tror jag.

Vilket härligt väder vi haft idag. Har suttit på altanen med alla fönster öppna, temperaturen just nu är +22,3 och klockan är snart tio. Hoppas nu att vi får en längre period med sol och värme.

Godnatt på er!

Lite längtan till Nord Norge.

Hit skulle jag vilja åka och vila upp mig. Tänk att vakna upp på morgonen och gå ut o njuta av utsikten. Kanske gå ner till bryggan och fiska lite. Eller varför inte ta sig en tur med fiskebåten ut på öppet hav. Drömma kan man ju alltid göra. För just nu är jag så trött och slut i hela kroppen så någon resa skulle jag inte orka. Får nöja mig med att titta på gamla semester bilder, hahaha, kanske inte lika roligt.

Mina nära och kära är bara för fina.

Fick ett så fint sms från min söta dotter. Det var så fint skrivet så jag fick gråta ett skvätt. Hade också besök av sonen med familj. En fin bukett med blommor fick jag. Helena berätta lite om sin resa till NY och jag såg lite bilder som hon hade i mobilen. Fick en sån lust att själv resa dit och kanske någon gång i framtiden så blir det av. Ebba har nog ärvt glassmanin av sin pappa, hon fick i sig fyra glassar. Och hon skulle inte sitta och fika med oss. Utan hon skulle fika ute på altanen och farmor skulle också sitta där. Jag är inte svårflörtad när det gäller dom små och vi satt där o småprata, bara hon och jag. Vad vore livet om inte det fanns stora och små barn i sin direkta närhet?

Just nu ligger det ett vadderat kuvert på köksbordet. Det ligger där och väntar på att bli postad imorgon. Äntligen helt klar med jobbet med godmanskapet. Sluträkning är klar. En härlig känsla att kunna lägga det bakom sig. I morgon börjar en ny vecka, en vecka som jag kan ägna mig åt jobbet och mig själv. För nu ska det väl inte dyka upp några mer överraskningar hoppas jag.

Vill inte vara trevlig idag!!!

 Det bästa Liam visste när han var liten var gammelmorfars rullstol. Den kunde han roa sig med i timmar.

 Dom här korten måste vi tagit när pappa var nyinflyttad på Sunnerbo. Hans första lägenhet där. Han fick byta till en större lägenhet när han blev sängliggande.

 Liam älskade att hålla Willes koppel. Här är vi på väg in för att hälsa på gammelmorfar.

 En paus måste man ha och mormors lilla linslus tycker det är kul när kameran kommer fram.

 Sitter och slappar i Moraberg, Södertälje. Sandra ser lite sliten ut efter vår shoppingtur.

Liams stora idol, morbror Jonny, har köpt en Scania lastbil i julklapp. En likadan som den han kör.


Har roat mig med att scanna in en del bilder. Egentligen har jag inte tid men har så lätt att fastna framför datorn istället för att ta i tur med det jag måste göra. Det är ju morsdag idag. Men den vill jag inte fira. Ska ringa och gratta mamma och Bosse har redan ringt sin mamma. Hon blev ledsen för att vi inte har tänkt att åka upp till henne. Så Bosse sa att vi får väl ta en sväng upp till henne senare i kväll. Jag blir så jävla less på att vi jämnt ska vara tvungna att fara runt bara för att våra päron inte ska vara missnöjda. Kanske lite elakt av mig, men våra föräldrar har själva aldrig behövt ta han om sina egna föräldrar så dom verkar inte fatta att det kan bli lite mycket för oss. Svärmor fyller år nu i juni så jag kan tycka att det kan räcka med ett besök då. Och just nu har jag inte lust att fira något överhuvudtaget. Skulle vara skönt att bara sitta ner och bara vara. Sen vi kom hem från vår semester har det bara varit en massa ställa upp och jag har inte kunnat känna efter hur jag själv känner mig. Många turer har det varit. Bara det att Gun ringer hit och skäller ut Bosse för att det såg för jävligt ut på hans pappas grav. Han fick inte en chans att förklara sig. Hon bara gapa och sen slängde hon bara på luren i örat på honom. Och hon vräkte ur sig att det bara var mina föräldrar som gällde. Efter några dagar ringer hon och låtsas som ingenting har hänt. Precis som om inte samtalet hade ägt rum. Hur mycket ska man behöva ta?? Sen alla turer runt mina halvsystra som ringer runt och gapar. Dom tycks tro att nu när pappa är död så har dom en massa rättigheter. När pappa levde så brydde dom sig inte ett dugg i honom. Nu kan dom lukta sig till pengar och måste göra livet surt för oss. Dom tillhör inte vår familj och kommer aldrig göra det. Hade dom haft kontakt med pappa medans han levde så hade varit en annan sak. Men nog om allt detta. Nu ska jag försöka göra lite nytta och inte sitta här och tycka synd om mig själv. Ha en bra dag.

Pappa som barn.

Skannern fungera som den ska. Den här bilden är den första bild på nya maskinen. Pappa hade långt och lockigt hår som liten. Ska nu gå igenom alla kort som finns och skannra in för framtida bruk.

Det går bra just nu!!!!!

V75 är igång och det starta bra med med ett rätt av ett. Nu gäller det bara att få in dom andra sex loppen. Fick in min rad i sista minuten och då brukar det gå bra. Mille har hjälpt mig med installation av nya skrivaren och en del andra problem på datorn. Han är en klippa. Ska testa skannern lite senare idag. Hade tänkt att skanna in lite gamla bilder och göra en fotobok till mamma. Jag har så mycket konstiga idéer för mig. Har egentligen inte tid med ett nytt bokprocejkt just nu, men har en sån lust att börja med det i alla fall. Nu ska jag titta på nästa lopp.

Godmorgon!

Nu är det Elitloppshelg igen, årets stora travhändelse här i Sverige. Det betyder att det blir trav i i dagarna två här hos oss. En hel del spel kommer det bli och förhoppningsvis en del vinster. Ska koppla in datorn i TV:n och sen kör vi så det ryker.

Efter jobbet igår var vi en sväng ner till centrumet. Där träffade vi på Sandra med familj. Felicia har fått en ny cykel som hon är så stolt över. Så stolt så när dom ska åka och handla ska cykel med. Den ska ligga i bagaget på bilen och där med basta. Hahahaha, hon har så lustiga idéer den tjejen. Cykeln visa hon stolt upp även cykelhjälmen skulle visas upp. En ringklocka som hon glatt plinga på, hade underverket också. Hon kan cykla samtidigt som hon plinga på klockan. Och självklart var cykeln rosa.

Jag hade tänkt grilla ute igår kväll men tyvärr fick jag ändra mina planer då det regna. Köttet som jag köpt på jobbet hamna i stekpannan istället. Gjorde hemlagad beasås, så gott det är när man gör den själv. Till det hade vi färsk potatis och givetvis ett glas rött. Mätta och belåtna satt vi oss ner för att titta på TV:n, det tog inte lång tid innan vi båda somna in. Jag vakna vid ett-tiden, då stod TV:n på och Bosse hade gått upp till sängen. Vilket jag också gjorde för fortsatt sömn. Nu är jag pigg igen och ska ta i tur med morgonsysslorna. Kanske jag bakar en kaka som vi kan ha senare på eftermiddagen till kaffet. Som sagt var så blir det en hel del trav och då kan behöva något gott till fikat.

En fin plats.

På vägen till Nynäshamn stanna jag till vid kyrkan pappa ska begravas. Kände att jag måste ta lite bilder på platsen. Vi fick graven på en väldigt fin plats och det är vi givetvis glada för.

Prata med lillebror i telefon idag, han hade en hel del att berätta. Vi har halvsystrar på pappas sida. Dom har aldrig brytt sig i pappa, men nu är ena och den värsta halvsyster såååå jäääävla påååå. Givetvis är hon ute efter ett arv. Men hon är inte välkommen till begravningen då den bara ska vara för dom närmaste, hon och dom andra tillhör inte familjen. Och har aldrig gjort det heller. Arv får dom men bara sin laglott men dom behöver inte komma till kyrkan och visa sin sorg då dom inte kan känna någon sådan. Dom kände inte pappa. Denna halvsystern har ringt mamma och nu även min bror, hon undrar om dom är välkommna till begravningen. Jag har pratat med hennes storasyster och förklarat att dom inte är välkommna och även varför dom inte är det. Vad är det som är så svårt att fatta?? Till mig vågar hon inte ringa, kanske lika bra det. För jag kommer bara bli förbannad och säga henne ett sanningens ord. Vår pappas begravning ska dom inte få förstöra.Nog om det. Jag får börja att tänka på annat annars är risken att ni får läsa en massa fula ord.

Min sons sambo flög till NY i fredags och ska komma tillbaka på fredag om nu inte detta askmoln sätter P för det. Hon kanske får några extra dagar där, och det är ju inte helt fel. Skulle gärna bytt med henne för vem vill inte åka till NY. Ska bli kul att höra vad hon tycker om den stora staden.

Nej, nu ska jag fara ner till ICA och hämta ett paket.

Nynäshamn igen!!!

Så är det dags för en ny Nynäshamns resa. Trodde aldrig att det skulle vara så mycket jobb och resor när en av föräldrarna gått bort. Men förhoppningsvis behöver jag inte åka till Nynäshamn något mer innan bouppteckningen. I morgon ska vi träffa prästen för att prata om begravningen och det tror jag är det sista innan begravningen. Bäst att skriva tror för man vet inte om det dyker upp något mer. Sen är det bara praktiska saker kvar att fixa.

Nu på morgonen har jag fått ett samtal om något jobb till Bosse. Det var en firma som ville att han skulle börja hos dom. Lite kul att han som är så gammal är så eftertraktad på arbetsmarknaden. Något som varken han eller jag trodde när hans förra arbetsgivare gick i konkurs. Med våran arbetslöshet i detta land så blir det extra roligt.

Mina odlingar i krukorna växer och frodas. Funderar på om jag inte ska göra i ordning en rabatt på baksidan där jag kan sätta ner mina jordgubbs och smultrons plantor. Det blir nog lite för mycke växter på altanen och jag har ju inte lust att slänga mina alster. Det är väl det där med tid, en vara som jag inte har så mycke av just nu, hahahahaha.

Nu ska jag ta mig upp till bussen för att ta mig till Nynäshamn. Ha en bra onsdag.

Regnet bara öser ner!!

Vakna till ljudet av ett ösregn. Det kanske hinner försvinna innan jag drar till jobbet. Jag hatar att gå under ett paraply men dom är bra att ha. Det är bara att gilla läget.

Solen tar på en.

Har haft en underbar dag. Nästan hela dagen har vi varit ute i trädgården. Snart är allt rensat på ogräs. Vi fick bra hjälp från Felicia. Funderar om man skulle kunna hyra in henne till trädgårdstomte. Men det är inte tillåtet med barnarbete så det är lika bra att lägga dessa funderingar på hyllan. Nu är jag så där skönt trött av sol och arbete. Kvällen kommer jag att tillbringa framför TV:n.

Lite pappersarbete har jag också hunnit med. Ser äntligen slutet på sluträkningen på godmanskapet. Det ska bli så skönt när jag lägger den i brevlådan.

Hörde på nyheterna att det var ett nytt vulkanutbrott på Island. Tänkte att det är ju tur att vi inte ska ut och flyga nu i sommar. Men det är inte säkert att vi drabbas av något moln. Så jag håller tummar och tår för dom ska ut och flyga, att det inte blir några inställda flyg.

Ha ett bra slut på denna vecka.

En härlig sommardag!!

Vilken härlig sommardag vi har. Jag har varit ute hela förmiddagen. Suttit och njutit i solen. Har även rensat mitt stenparti vid brevlådan. Nu väntas Sandra och barnbarna.

Denna helg har jag haft det ganska lugnt med allt runt pappas bortgång. Jag har verkligen laddat batterierna, kan man säga. Resten av dagen ska jag vara ute och påta runt i trädgården i min egna takt. Se vad vi ska köpa för nya växter. Mina egensådda tomatplantor ska nu planteras i egna krukor och placeras ut på våra altaner.  Ha en underbar fortsättning på denna härliga sommarsöndag, gott folk.

Idag firar vi Liam!!

Idag blir Liam 8 år. Det ska vi fira, klockan två ska vi vara där. Han får en CD-spelare av oss. Och hans gamelmormor ska också med. Hon och jag ska gå igenom lite papper innan vi far iväg på kalaset.
Liam som har blivit en stor fan av Ozzy vill säkert ha lite CD-skivor av honom, men det har varit så mycket annat just nu så det får jag fixa i efterhand. Vi kolla runt i Kungens kurva igår men vi hitta inga ställen som sålde CD-skivor överhuvudtaget. Jag får beställa över nätet. Själv har jag ett par skivor från den gamla goa tiden då jag tycker Ozzy var som bäst. Lite kul att Liam har musiksmak. Första idolen han hade var Elvis och nu Ozzy, samma idoler som morfar och mormor. Han ska få lyssna lite på andra hård rockare i min skivsamling. Han och jag kan sitta och digga lite ihop, hahaha. Tänk er när han kommer till skolan och berättar att han varit hos mormor i helgen och vi digga hårdrock tillsammans, hahahaha.

Det händer en massa saker runt pappas bortgång varje dag. Men det orkar jag inte skriva om, inte just nu i alla fall. Och det ska bli skönt att åka på barnkalas så jag får annat att tänka på.

Busstider.

Prata med äldsta sonen i kväll. Han ska ta sig upp till Stockholm för att vara med på begravningen. Det var meningen att han skulle flyga upp men då hans pass är för gammalt och han inte har något ID-kort ( tycker jag är konstigt) så ska han nu åka buss. Jag var in och kolla busstider och det fanns en del att välja på. Ska nu bara prata med Sandra så hon kan bestämma vilken busshållsplats som han ska hoppa av. Det är tur att Sandra och Mille ställer upp för som jag just nu är ( inte många hästar hemma här) i huvudet så får jag vara glad att jag kan få ihop allt runt omkring mig.

I morgon är det äntligen fredag. Ska bli skönt att vara ledig i ett par dagar. Ledig och ledig är kanske att ta i, men jag slipper att jobba. Kanske hinner jag bli färdig med sluträkningen. Även bra om jag får in alla räkningar innan måndagen. Det skulle vara bra om jag har så lite pappersarbete som möjligt när vardagen börjar igen. Börjar bli dags att gå igenom garderoben för att se vad jag ska ha på mig på begravningen. Säkert måste jag jaga efter något nytt.

Nu ska jag försöka sova lite. Sitter mest och gäspar så det är lika bra att krypa i sängs. Nattinatti på er.

Mobilen för teknisk???

 För några dagar sen satt jag min mobil på ljudlös. Nu hittar jag inte vart man sätter på ljudet igen. Har varit inne överallt och tittat. Det sluta med att jag installera om ringsignalen och testa att ringa från den andra mobilen, och jag fick höra en lustig signal som får duga tillsvidare. Just nu har jag ingen ork att leta efter en bättre signal. Om det nu ska vara så jobbigt att få ljudet tillbaka så ska jag aldrig sätta den på ljudlös igen.

Ska nu försöka att få mig lite sömn, det blir inte så många timmars sömn per natt just nu. Och jag börjar känna mig ganska slut i både kroppen och huvudet. Om bara denna jävla huvudvärk kunde försvinna så skulle det nog bli bra mycket bättre. Jag ser fram emot den dag vi kan lägga allt det här med pappas bortgång bakom oss. Men får ställa in mig på att det kommer vara så här till bouppteckningen är klar och den blir inte förrän i slutet av juni.

Vi fann en jättefin plats.

Har fått en del gjort idag. Vi var på kyrkogården för att hitta en gravplats till pappa. Det var lättare än vad jag trodde. Vi behövde i springa omkring över hela kyrkogården som jag trodde vi skulle behöva göra för att bli nöjda. För att vara ärlig så tog det bara max fem minuter att hitta det vi ville ha. När man står med ansiktet mot graven ser man Sorundas fina kyrka och vänder man ryggen till så har man en utsikt över gärden som strecker sig flera kilometer fram mot Ösmovägen. Den platsen skulle pappa gilla och någonstans där uppe sitter han nog och ler tacksamt mot oss. Det är vad jag tror. När vi åkte till kyrkogården vräkte regnet ner och när vi klev ur bilen kom solen fram. Det vart så varmt så vi var tvungna att knäppa upp våra jackor. Jag vill tro att det var farsan som fixade fram solen så att mamma skulle sluta tjata om " bara det inte regnar när vi ska gå runt på kyrkogården" hela vägen ner till kyrkan. Och kanske det var han som ledde oss till platsen han ska få sin sista vila. Jag vill tro det med. Nu kanske ni tror att jag har blivit religiös på gamla dar, fel, fel, fel. Har bara en sådan konstig känsla att farsgubben var med oss idag. Lillebror och jag kunde skämta och skratta, precis som vi gjorde innan pappas bortgång. Många grova och råa skämt blev det. Och det kändes som pappa var med oss och att han skämta och skratta med oss som förr i tiden. Nu tror ni jag blivit galen. Fel,fel, fel. Det kan vara att tröttheten och huvudvärken spela ett spratt med mig. Nu ska jag sluta att trötta ut er med mina halv-tokiga känslor och tankar.

Anki, jag måste bara berätta. Bosse beställde ett nytt läkarlexikon åt mig idag. Det skulle vara två band med alternativmedicin, hälsa, kost och motion. Fyra band om sjukdomar. Jag fatta ingenting, varför skulle jag behöva det när vi två är så duktiga på det där med läkekonsten, hahahahahaha. Finns det så mycket mer att kunna? För det kan väl inte vara så att det har kommit några nya sjukdomar den senast tiden som inte vi har hört om??? Hahahahahahaha, nu har jag fått mig ett gott skratt till idag. Fortsätter det så här blir jag väl snart inspärrad, folk kan ju tro att jag blivit galen. Jag vill tro att pappa fortfarande är med mig och hjälper mig att bli på bättre humör. Så måste det vara, för det är längesen jag skrattat, spånat och smidigt planer tillsammans med lillebror och att skrattet följt mig långt efter att vi skiljdes efter kyrkobesöket.

Vet att Bosse bara ville vara snäll när han beställde böckerna för det gamla lexikonet är över tjugo år så det är dags att köpa ett nytt. Och jag har sagt det så många gånger själv. Min älskade gubbe är bara för go.

Så sugen.

Godmorgon!!!!

Är så pigg och allert idag. Har hunnit med en hel del nu på morgonen. Tog en liten paus och gick in på datorn och titta på foton, fick se den här smörgåstårtan och blev så sugen på en bit. Men det får räcka med att titta.

Solen tittaa precis fram så jag tror jag går ut och sätter mig med en mugg kaffe. Har nån timme på mig innan lillebror kommer och hämtar mig.

Efter mörkret kommer ljuset......

Det blev en trög start på dagen. Har inte mått så bra, en tung huvudvärk och matthet av bara tanken på allt som ska göras. Vi for i väg och beställde en krans till begravningen. En fin krans blev det, helt fylld av olika blommor. Mycket rosor var det, i röda toner. När vi kom hem så kom Sandra med familj över och fika. Hon hade fått en påse med ICA:s kanelbullar i inflyttningspresent som vi smällde i oss. Allt gratis är gott, hahahaha. När dom åkte hem börja jag med sluträkningen för godmanskapet. Jag gjorde det jag kunde utan kontoutdragen, men nu är jag igång. Passa på att kolla igenom pappas försäkringar. Sen blev det två samtal, ett till lillebror och ett till mamma. Nu känns allt så mycket bättre, huvudvärken har så smått börja ge med sig. För ett par timmar sen såg allt så mörkt ut med allt som ska göras men nu är det mycket ljusare. Resten av kvällen ska jag ägna mig åt raggsocks-stickning och hockeyfinalen mellan Sverige-Finland. Hoppas att Sverige spöar skiten ur Finland.

Får ta mig i kragen.

Idag ska jag baka en sockerkaka, tror jag. Sen ska jag hugga tag i sluträkningen på mitt godmanskap för pappa, pust och stön. En hel söndag kommer gå åt till det. Men det är bra om jag får in den så fort som möjligt. Det känns ju bra mycket bättre att ha det bakom sig. Men lusten att sätta sig med alla papper igen (jag gjorde en årsräkning i februari) vill inte riktigt infinna sig. Just nu går det inte en dag som jag inte håller på med något som har med pappas bortgång att göra. Måste också ner till blomsteraffären och beställa en krans eller något liknande. I morgon ska vi till begravningsbyrån igen och efter det ska vi till kyrkogården för att titta ut en gravplats. Många dagar har gått till hans bortgång, tur att min arbetsgivare har förståelse för det. Men det är en förlust i lön och det är bara att ställa in sig på en mager lön. Får rycka upp mig och sluta att tänka på alla måsten. Bättre att ta en dag i taget, annars är risken att jag bryter ihop.

Det vanliga kaffet är slut. (Inte ofta det händer men som sagt jag har ju haft annat att tänka på.) Givetvis så är det just vanligt kaffe jag vill ha. Även kaffebönorna är slut. Endast kapslar till kaffemaskinen finns, men då är lattemjölken slut och jag är inte så sugen på latte just nu. Ja, ni ser vilka problem jag har,hahahahaha. Jag får helt enkelt fixa mig och ta bilen ner till affären. Hur svårt kan det vara?????

Fisk till en norska.

Mamma kom över en sväng och åt lunch med oss. Jag skulle bjuda henne på torsk, en ny grej som har kommit i våra frysdiskar. Torskrygg med citronsmör, till det svensk färskpotatis. Lättlagat tänkte jag och eftersom hon är norska så är hon mer förtjust i fisk än kött. Slängde in fisken i ugnen samtidigt som potatisen börja koka. Fisken skulle stå inne ca 25 minuter. När tiden var ute såg inte fisken färdig ut så jag lät den vara inne ca. 7minuter till. Tog ut fisken, eftersom fisken låg i portionspåsar var vi tvungna att ta bort påsarna. Det visa sig att fisken var helt rå mitt i. Bara att ställa in den i ugnen igen. Det tog 10 minuter till innan vi kunde börja äta. Det blev kall potatis med varmfisk till. Vi skratta och skämta lite runt dessa frysta produkter. Varför inte skriva att den ska stå inne i ugnen i ca. 40 minuter när den tydligen behövde den tiden på sig för att bli klar. Fisken var kanon god och mamma var nöjd. Hon ville väl inte säga vad hon egentligen tycker om halvfabrikat, hon som är en hejare på att tillaga fisk. Nästa gång jag ska bjuda henne på fisk så får jag tillaga den helt från grunden.

Den här är fin.

Precis läst en bön (tror det är det) som var med brevet som jag fick från prästen. Den finns i böneboken.
Jag tycker den är fin och säger en hel del om vad jag tänker om döden.

Döden är ingenting. Jag har bara gått in i rummet brevid. Jag är jag och du är du. Vi står fortfarande för detsamma i varandras liv. Nämn mig med mitt gamla invanda namn. Tala med mig på samma otvungna sätt som förut - ändra inte tonläget, låt inte extra högtidlig eller vemodig. Skratta åt skämten vi brukade skratta åt tillsammans. Gläds och le med mig, tänk på mig och be för mig. Inte behöver jag försvinna ur ditt hjärta bara för att du inte längre kan se mig. Jag väntar bara på dig, snart, alldeles nära, bara runt hörnet. Tro mig.
Ur böneboken

Funderingar runt bärare.

Här har det sovits ordentligt i natt. Hela 13 timmar lyckades jag sova. Välbehövlig sömn vill jag lova. I torsdags natt blev det inte så mycket sömn för oss. Ett rent helvete bröt ut direkt efter ankomsten hem efter jobbet. Matlusten försvann och på det viset blev det inget insulin och tabletter. I går morse tvinga jag i mig frukosten så att jag kunde ta mina mediciner. Vi har beslutat att lägga händelsen på is och framöver tar vi en dag i taget. Tids nog får vi försöka att lösa det hela. Jag behöver all min energi till att ordna allt med begravningen, bouppteckningen och sluträkningen av godmanskapet. Vad det var som hände kommer jag inte skriva om just nu för jag ska fokusera mig på det tunga, jobbiga tid jag har framför mig.

Pratade med prästen igår och den 26 maj ska vi träffas för att prata om hur vi vill ha begravningen. Vi skulle fundera lite kring det här med om det ska vara anhöriga som ska bära kistan. Han sa att det brukar vara väldigt fin och värdigt att det är just nära och kära som bär kistan ut från kyrkan och även sänker ner kistan på den sista viloplatsen. Det kan vara både kvinnliga och manliga bärare. Han berätta också att det alltid känns bra efter att fått burit kistan till sista vilan. Jag har nu suttit och bollat denna information fram och tillbaka. Och tanken har kommit att kanske jag ska vara en av dom som ska bära pappa till hans sista vila. Låter faktiskt lite fint i mina öron efter alla min funderingar. Jonny kan också ställa upp har han sagt. Det kanske skulle vara bra om lillebror och två av hans söner bar på ena sidan och jag, Jonny och Sandra bar på andra sidan. Vi är ju ändå hans närmaste anhöriga. Ja, vi får väl se hur det blir. Tillbaka till prästen nu, vi hade ett långt samtal och han verkar vara en bra präst ( inte för att jag har så stor erfarenhet av präster).Var lite orolig för att det skulle vara samma präst som döpte Felicia. Ve och fasa om det varit han. Då hade jag varit tvungen att försökt byta ut prästen. När Felicia döptes satt jag i stort sätt hela tiden och stirra i golvet. Försökte att tänka på ledsamma saker för att inte explodera ut i ett gapskratt. Den prästen talade inte utan han skrek. En enormt jobbigt situation för dom flesta av gästerna. Det blev en massa fniss och dämpade skratt. Det vill man ju inte utsättas för på en begravning.

Ska nu duka fram en god lördagsfrukost och njuta lite av lugnet. Ha en bra lördag.

Första gubben förevigad.

Visst ser gubben god ut. Och många fler kommer det blir om jag bara får plantorna att trivas.

Överraskande möte.

Idag blev jag glatt överraskad på jobbet. Jag var på lagret när jag fick reda på att jag hade besök. Gick ut i butiken och möttes av en glad kvinna i min ålder. Kände igen henne men kunde inte komma på vart jag sett henne. Hörde henne säga något om småplock, tänkte ska hon plocka smågodiset men det gjorde dom ju igår. Måste ha sett väldigt frågande ut, hahahahaha. Kvinna visa sig vara min bloggvän Anki. Vi kramades och skratta. Gissa hur mycket jag uppskatta att hon kom in. Det kändes som jag känt henne i hela mitt liv. Hon är lika glad och positiv i verkliga livet som hon är på bloggen. En underbar tjej. Har fått mig många härliga skratt åt hennes inlägg på bloggen. Det är inte ofta man träffar på en sån glad och positiv människa. Sandra och hennes dotter är gamla kompisar och en dag hade Anki tittat in på min blogg och lämnat en kommentar och på den vägen är det. Nu har jag sagt till Sandra att hon får fixa till en fikaträff med oss mammor, barn och barnbarn. Enligt våra döttrar så är vi lika galna bägge två och det har dom nog helt rätt i. Tänk att mitt i allt runt min pappas bortgång få träffa denna underbara tjej och bli smittad av hennes glädje. Hon är banne mig guld värd för denna fina gest. Jag ser fram emot ett fikamöte och få lära känna henne mer.

Idag  köpte två jordgubbsplantor som jag kan ha på altanen. Senare ikväll ska jag skörda dom tre första gubbarna på dom. Årets första svenska jordgubbar. Men innan dess så blir det hallon, blåbär, belgiska jordgubbar och grädde. Till middagen hade vi svensk växthus-odlad potatis och smör, mums. Så man kan väl säga att vi har en fet onsdag idag, hahahahaha.

Släktens yngsta fotograf.

I torsdag hade vi Ebba med föräldrarna på besök. Jag tog fram kameran för att föreviga besöket. Ebba ville också fotografera, hennes favorit motiv var hennes pappas skjorta. Visst har hon lyckats ganska bra med sina bilder. Hon är bara drygt 2 år och vad ska det bli av henne med kamera i sina händer när hon blir äldre?

Hur mycket ska man behöva ta?

Natten har varit en lång plåga. Sovit, vaknat om vartannat. Första gången jag vakna var jag genom täppt i näsan sen börja det värka mer och mer i halsen. Dom gånger jag slumra in hade jag väldigt konstiga drömmar. När klockan ringde var det med stor lättnad jag klev ur sängen. Hals och näsa känns lite bättre men nu känner jag mig febrig. Har inte tid att vara sjuk just nu. Det är en hel del som ska ordnas efter papppas bortgång och det är givetvis jag som får dra det tyngsta lasten. Det blir till att kurera sig med tabletter, nässpray och hostmedicin. Hoppas på att förkylningen inte bryter ut ordentligt utan försvinner lika fort som den kom. Tycker att det räcker så bra med att brottas med allt runt pappas bortgång.

Vilket härligt väder vi har. När jag gick ut och hämta tidningen i morse hade jag ingen större lust att gå in igen. Satt ett tag på altanen på framsida och lyssna på fåglarna som kvittra. Såg solen stråla och redan så tidigt värmde den. Det ska bli över +20 grader idag, synd att jag inte har tid att sitta ute och njuta av vädret.

Nej, ska jag få något gjort innan det är dags att ta sig till Nynäshamn så får jag sätta fart. Ha en bra dag.

Nybakade kanelbullar, mums.

Denna söndag har jag i stort sätt gjort som det står i bibeln ( alltså ingenting), en välförtjänt vilodag. Vi passa på att åka hem till Sandra på eftermiddagen. Hon hade bakat kanelbullar, kanongoda. Satt på deras uteplats och njöt av solen och kanelbullar. Jag är så trött nu och ska bara kolla på Mästarnas mästare sen blir det sängen. Jag undrar om Sandra hade lagt i sömnmedel i bullarna. I morgon blir det återigen en tuff dag. Vi ska till begravningsbyrån plus att jag måste ringa en del samtal. Hoppas att jag kan börja jobba på tisdag för jag tror att det är det bästa medicinen mot alla tankar som snurrar runt i mitt huvud så fort det blir en lugn stund.
Ha ett bra slut på denna vecka. Sov så gott allihopa.

Solen och värmen är tillbaka, yeeeppppii

I natt har jag sovit gott, riktigt gott. Vakna som en ny människa, den tunga och konstiga känslan är borta. I går var jag så trött och huvudet hängde inte med, ibland kändes det som om jag stod utanför min kropp. Lite svårt att förklara, men det var en känsla som jag inte varit med om tidigare. Jag har nu endast kvar lite huvudvärk men den ska jag ta några tabletter mot.

Som jag skrev igår så bär det av till pappas boende idag.Vi ska hjälpa mamma att tömma rummet. Hon kunna göra allt själv sa hon om bara någon kunde hjälpa henne att få bort TV:n. Jag kan ju inte låta mamma göra allt jobb själv så jag sa att vi kommer ner och hjälper dig. Det mesta ska nog slängas, det är tavlor och foton som ska sparas, vet egentligen inte hur mycket personliga saker som finns där. Men möbler och kläder åker direkt till tippen.

Vad som händer efter vi varit nere i Sorunda vet jag inte. Känns inte som jag ska planerat något just nu, ska nog helt enkelt ta dagen som den kommer. Solen och värmen är ju tillbaka kanske man helt enkelt bara ska sitta ute och mysa hela eftermiddagen.

Ha en bra dag.

Trött, tröttare, tröttast.

Det sista dygnet har varit tufft. Nu när jag sitter i soffan börjar tankarna mala. Ögonen far ihop men sömnen vill inte infinna sig. Vi har varit ner och tagit ett sista farväl av pappa. Jag är glad att jag gjorde det. Tro att det är viktigt för sorgearbetet. Det var skönt att se att han var så fin. Och man såg att han hade få ro, på något konstigt sätt kunde man se det. Jag har även varit i kontakt med begravningsbyrån, vi ska åka dit på måndag. Fick reda på att vi måste till kyrkan och välja ut en gravplats. Jag får åka med mamma och göra det då hon nog inte orkar göra det själv. Lillebrorsan ska med till begravningsbyrån och jag hoppass att han följer med och väljer ut en gravplats också.

Nu är jag tröttare än tröttast. Hoppas att jag får sova några timmar för i morgonbitti måste vi åka och tömma pappas rum. Lite oförskämt att vi måste göra det ett par dagar efter hans bortgång. Men mamma tycker det är ganska bra att få det undanstökat. Och platsen behövs säkert till en ny boende, så det är väl bara att gilla läget.

Ett fint nattligt samtal.

Äntligen har pappa fått somnat in. Igår kväll släppte han greppet och vandrade vidare till en förhoppningsvis bättre värld. Där han får träffa alla nära och kära som gjort denna vandringen innan honom. Jag har tänkt mycket på min dröm som jag hade i lördagsnatt. Den blir bara finare och finare ju mer jag tänker på den.

Jonny, Helena och söta lilla Ebba var här på besök när jag fick samtalet som jag så länge har väntat och fruktat på. Fick bra tröst och stöd av Helena. Jonny fixa fram lillebrorsans telefonnummer till jobbet och jag kunde ringa och berätta för honom. Det var bra att dom var hemma för då var jag tvungen att att behärska mig på grund av min solstråle Ebba.

Hade ett långt och fint samtal med min lillebror i natt. Han ringde upp mig när han kom hem från sitt jobb. Vi besluta att jag ska ringa honom så fort jag pratat med mamma och sen ska vi tillsammans åka ner och titta på pappa. Sen ska vi ner till mamma. Sandra kommer snart för hon följer med oss.

Jag trodde att jag var förbered på pappas bortgång men efter en natt med massor av tårar och tankar som far runt i huvudet så vet jag att man aldrig helt kan förbereda sig inför denna sorg. Visst är det skönt för pappa att slippa lida mer. Även för oss anhöriga som stått brevid och inte kunnat göra så mycket mer än att just stå brevid är det skönt att han äntligen ha fått ro. Men sorgen är stor och jag kommer att sakna denna goa gubbe. Jag har varit pappas flicka och han o jag har haft mycket roligt tillsammans. Vi är så lika i så mycket. Samma humor, samma humör och språk ( vi använder svordomar alldeles för mycket).

Jag avslutar här för just nu orkar jag inte att skriva så mycket mer.

Fick en gullig sak idag.

Träffa min diabetessköterska idag. Blodtrycket och blodsockret var bra. Fötterna mår ännu bättre. Sen prata vi raggsockor. Vid förra besöket hos henne såg hon mina egenstickade sockor, hon blev så imponerad så hon bad sin mamma att lära henne att sticka sockor. Hon är nu i full gång med raggsocks stickning, hahahahaha. Sen kom vi in på blodsockers-mätare. Jag såg på dataskärmen att min förra mätare stod kvar på hjälpmedel och påpekade då att jag inte längre hade den. Hon fråga om jag hade gillat den, visst gjorde jag det. Faktiskt den bästa jag haft, men den jag har nu fungerar också, sa jag. Då fråga hon om jag ville ha en ny sådan. Landstinget hade godkänt dom igen vid senaste uppköpningen. Du kan ju behöva två stycken säger hon. Bara tacka och ta emot. Nu kan jag ta blodsocker prov i mörkret om jag vill. Och den här är mycket snabbare än min gamla. Och det bästa av allt, den är så liten och gullig. Är man prylbög så är man,hihi.

Pappa är nu tillbaka i Sorunda. Han var inte kontaktbar idag. Han hade titta upp ett par gånger, för att snabbt somna om igen. Mamma sa att hon nu tycker det är skönt att han är tillbaka på sitt eget boende och kanske har hon rätt.

Nu ska jag ta ett blodprov innan jag hoppar i säng. Nattinatti och sov så gott allihopa.

Kallt och regningt.

Sitter här och fryser. Funderar på om jag ska plocka fram vinterjackan igen. Hade tänk att promenera till vårdcentralenn ska upp dit och träffa min diabetes sköteska. Men jag får nog ta bussen för att slippa frysa. Ska till jobbet sen och då vill jag inte vara djupfyst. Ha en bra dag.

En förklaring...........

Pappa har blivit sämre nu. Idag har han knappt varit vaken. Mamma sa att han hade vaknat till lite då och då. Hon trodde att han hade känt igen henne, men var inte helt säker. Imorgon ska han flyttas tillbaka till sitt vanliga boende.
Mamma prata med någon läkare idag och fick förklarat för sig att pappa var färdig vårdad och då inte kunde vara kvar på sjukhuset då han endast behöver omvårdnad den sista tiden. Valet var att skicka honom vidare till något ställe i Stockholm. Mamma kapitulerade inför det valet så i morgon ska han tillbaka till sitt boende i Sorunda. Läkaren blev arg och ledsen då hon fick höra vad som hänt igår. Hon skulle gå vidare med det hela. Så här får det verkligen inte gå till, sa hon.
Mamma åkte även till pappas boende i Sorunda och prata med sköterskan där. Han hade haft kontakt med sjukhuset och sa att det var den bästa lösningen för pappa att han kom tillbaka. Nu när det endast handlar om omvårdnad är det bäst att han får vara i invand miljö.
När jag prata med mamma var hon lite ledsen men samtidigt så tyckte hon det var bättre med Sorunda än Stockholm. Vi var överens om att det är för jäkligt hur man blir behandlad i livets slutskede. Jag fråga om hon hade fått reda på personens namn , hon som ringde mig igår. Hon hade frågat men hade inte fått något svar. Jag sa att vi får ta en funderare på det som hänt efter pappas bortgång. Och då besluta oss vad vi ska göra. Just nu kan jag tycka att vad hjälper det att gå vidare med gårdagens händelse, pappa kommer ändå inte överleva.
Det får räcka för idag. Huvudet har mycket att sortera och jag behöver försöka att få mig lite sömn. Så god natt på er.

SJUKSKÖTERSKA ELLER LANDSTINGSPOLITIKER???????

Idag fick jag ett telefonsamtal på jobbet, en kvinna presentera sig som sjuksköterska från Nynäshamns sjukhus. Namnet kommer jag tyvärr inte i håg. Men det får jag reda på i morgon. Kvinnan talar om att hon har ringt runt till oss anhöriga och vill tala om att läkaren hade gått ronden och då har beslutat att pappa ska flyttas tillbaka till sitt boende i Sorunda. Jag säger till henne att det kan ni väl inte göra, han har ju inte långt kvar och det kan ju inte vara lämpligt att flytta en döende person. Och boendet i Sorunda  har inte utbildad personal. Jo det går så bra så, det är ju ingen längre sträcka och vägarna är fina. Och det finns en sköterska där på dagtid, fick jag till svar. Men sköterskan är inte där dagligen, lägger jag in. Jo, jag har varit i kontakt med hemmet och dom säger att det är så och på nätterna finns det en joursköterska man kan ringa, svara hon. Jag såg ju hur det gick när pappa kom tillbaka till hemmet efter stroken och fick lungorna fulla med mat och på grund av det så ligger han där han är nu. Det är personalen som matat honom och inte observerat att han inte kan svälja och då kan man ju inte lita på att han får avsluta sitt liv utan att plågas,säger jag till henne. Fortsätter med att jag inte kan ta några beslut utan dom måste ta det med mamma. Jag frågar om hon har varit i kontakt med mamma, till svar får jag att hon inte lyckats få tag på henne. Men hon har talat med min syster Mary. Och vad sa hon, fråga jag. I stort sett detsamma som du, säger sjuksköterskan. Varför pratar du inte med mamma, hon är ju på sjukhuset fortsätter jag. Nej det är hon inte får jag till svar. Svara hon inte i telefon när du ringde, frågar jag oroligt. Nej, jag har inte ringt till henne, blev svaret. Jag säger till den här människan att jag pratade med mamma sent igår kväll och då sa hon att hon skulle åka tidigt till sjukhuset och borde vara där. Har du varit inne hos pappa och kollat. Nej, men jag får väl gå dit och se om hon är där, säger hon. Vi bestämmer att hon ska ringa upp mig om mamma inte är där. Hon ringde inte.
När jag kommer hem ringer jag mamma för att höra vad hon varit, om hon åkte tidigt till sjukhuset. Hon hade kommit till sjukhuset strax före tio. Pratat med personalen, som vanligt, innan hon gick in till pappa. Där var hon tills den här människan kom in och tala om att hon hade pratat med mig. Nu var hon inte längre någon sjuksköterska utan någon från landstinget. Och landstinget har bestämt att pappa ska flyttas tillbaka till Sorunda på onsdag. En massa turer var det och allt inför pappa som reagera negativt på det han hörde. Mamma berätta att denna människa hade ljugit och slingrat sig en hel del. Hade ett långt samtal med mamma och avslutade det när jag hörde att hon lugnade ner sig. Det tog väl en timme så ringe mamma igen. Hon ville bara berätta att hon pratat med syrran och syrran hade inte fått något samtal från denna här hemska människan. En lögn för mycket för mig. Sa till mamma att ta reda på vad människa heter och var hon jobbar någonstans imorgon. Personalen på sjukhuset måste ju veta vem hon är. När jag fått den informationen ska jag göra någonting åt denna människa. Är hon verkligen från landstinget så är det för jävligt att hon kan ringa och ljuga på detta sätt. Hon har då hamnat helt fel här i livet. Jag håller på att koka över så det är lika bra att sluta här så jag inte skriver något riktigt dumt.

Har nu bestämt mig för att gårdagens besök hos pappa blir det sista. Jag vill minnas detta lugn han hade och jag vet ju inte hur det kommer se ut när det är dags för honom att lämna detta liv. Får sitta hemma och vänta på samtalet om att det är över. Mamma kommer att ha telefonkontakt så fort det blir förändringar. Det känns faktiskt bra nu när beslutet är taget. Kan liksom släppa en del tankar som bara stjäl energi. Nu ska jag bara ringa jobbet och tala om att jag kommer i morgon. Egentligen är det lite svårt att säga redan nu hur det blir i morgon, men skulle det bli någon ändring så är det ju bara att ringa igen. För att fördriva dagen här hemma ska jag tvätta och städa lite. Planera middagsmat för dagen blir inte lätt då jag inte har så stor matlust. Det är tur att jag måste ta medicin och en del av medicinen kan jag bara ta vid matintag. Annars skulle jag nog inte fått i mig något överhuvudtaget.

En fin dröm.

Satt på altanen och hörde på fågelkvittret, helt plötsligt hör jag en mansröst. En röst som kommer långt ifrån, en röst som pratar i en mikrofon. Försökte att höra vad han sa men hörde inte riktigt allt. Några ord här och där. Till slut förstod jag var rösten kom i från. Det är ju 10 mila på F18 och det var där ifrån rösten kom. Dom starta tydligen tidigt på morgonen. Om jag nu hörde så bra ( det är ju bra långt dit här ifrån) så hur mycket ska inte Sandra då höra som bor precis brevid. Kan bara önska lycka till med sömnen om hon vill ha en sovmorgon.

Jag har sovit riktigt bra i natt. Känner mig som en ny människa idag. Jag somna först i soffan. Skulle bara kolla lite på hockeyn efter att jag stängt av datorn igår kväll. Men somna i stort sätt med en gång. Sov ett par timmar, vakna till och bestämde mig att ta mig upp till sängen. Efter jag gjort allt som måste göras innan jag kunde hoppa i säng var jag pigg igen. Tänkte att nu är det kört, nu blir det en lång vaken natt igen. Tog min bok och börja läsa men det blev inte många sidor lästa innan ögonen gick ihop igen. Jag hade en sån fin dröm. Jag och pappa satt ute på "lilla nordkaps klippan" ( ett ställe uppe i Honningsvåg i Nord Norge). Vi hade ett långt samtal, vi prata en hel del minnen. Pappa förklara varför vi som barn inte fick klättra upp på denna klippa. Han titta mig i ögonen och sa att jag måste lova att aldrig mer klättra upp på denna klippa. Vi sitter och myser där som vi hade all tid i världen. Pappa börja berätta om en annan värld, en värld där det inte finns något som heter tid. Man har det bra där. När jag kommer dit säger han, kommer jag kunna röra mig och gå långa promenader. Jag kommer att träffa farmor, farfar och mina syskon som redan är där och väntar på mig. Dom har förberett allt för min ankomst. Du ska inte vara ledsen Kathrin, vi kommer att träffas igen, där i den andra världen. Under tiden jag väntar på att få träffa er som jag lämna här ska jag förbereda för eran ankomst. Ta hand om din familj och mamma. Vi ses igen. Sen försvinner han in i dimman som lagt sig över havet. Medans hann försvinner upprepar han, vi ses igen. När jag vakna känner jag ett stort lugn. Tänkte att det är kanske är pappas sätt att ta farväl. Men det är nog mest så att min hjärna hade stora rensarnatten. Det finns ju en massa som ska bearbetas och sorteras. Hur som helst så var det en fin dröm och den har gett mig ett lugn. Allt känns så mycket bättre just nu.