En olycka händer så lätt.

Nu har det äntligen börjat regna och det har hållit i sig hela eftermiddagen. Trodde väl aldrig att jag skulle längta så efter ett regn som jag gjort nu på morgonen.

Har anmält mig till fortsättningskursen i släktforskningen, kommer jag in så börjar kursen den 14 oktober. Jag tror inte det ska vara några problem med att komma in på kursen då jag ju gick nybörjarkursen i våras. Passade på att förlänga mitt abonnemang på SVAR då den inte ingår i kursen den här gången. Lösenordet var jag tvungen att gå upp och hämta på övervåningen. Samtidigt som jag gick nerför trappan började jag läsa ett papper som låg först i pärmen, Bosse som har börjat måla lite hade ställt pallen en bit ifrån trappan. Jag hade inte en tanke på att den stod där och var samtidigt så inne med att läsa. Väl nere på hallgolvet slår jag tårna i pallen och ramlar samtidigt, tog emot mig med högerhand på parkettgolvet som står uppstaplat mitt på golvet. Bägge knäna slår i golvet med hela min tyngd. Så stjärnor och vågade inte röra mig. Bosse blev riktigt rädd och undrade om jag brutit något, jag svara att jag inte våga känna efter. Han erbjöd sig att hjälpa mig upp, jag fräste att du vågar inte röra mig. Kom upp i sittande läge och höll på att svimma. Efter att jag fått ett glas vatten kändes det ganska bra så jag började så smått resa mig upp. Inget var brutet, men blåslagen på knäna, fötterna och höger hand. Tur i oturen kan man lugn säga. Tänk att jag aldrig kan lära mig att göra en sak åt gången. Jag visste ju att pallen stod där och att golvhögen hade flyttats ut till mitten av hallgången ändå så måste jag går ner för trappan och läsa på ett papper som egentligen inte var så viktigt. Ska jag vara ärlig så var pappret helt oväsentligt och hörde till den förra kursen. Nu ett tag efter raset så säger jag till gubben att det kunde gått så pass illa att jag hade fått träffa Johan Gottfrid "Gotte" på andra sidan, hahahaha. Vi skrattade gott åt den kommentaren och Bosse återgick till målningen.