Lördag

 Igår var vi till Gustavsberg för att träffa vårt senaste tillskott i familjen. Idag var det beräknat att han skulle komma, men han kom sex veckor förtidigt. Han är så lik sin stora syster. Och kameran hade jag med, men det blev endast denna bilden på honom. Jag hann hålla lite i honom innan han ville ha mat sen sova mest hela tiden.

 Här har vi storasyster Ebba. Hon berätta att hon hjälpt mamma att tvätta golvet med olja, det var pappas snus som hon tvätta bort, haha. Halt blev det. Kan tänka mig att det redan var rent innan hon hjälpte till. Men det är ju snällt att vilja ge en hjälpande hand nu när mamma kan ha lite mycket med lillebror, hihi.

 Här har vi morbror Håkans leksak enligt Ebba. Kan tänka mig att även mamma är med på ett hörn.

 Sen har vi pappa Jonnys scanior. Den som är närmast i bild är det senaste tillskottet till hans vagnspark.

 Självklar har även Ebba en egen bil, och vad som behövs för att hålla i ordning på alla maskiner och lastbilar på denna arbetsplats är ju en polis.

 Farmor har varit en flitig fotograf när det gäller lastbilarna. Det blev många fina bilder. Bilder på barna får jag se till att det blir mer av nästa gång.

 Kan förstå att sonen är stolt över sin nya scania.

Man lär sig så länge man lever.

På ett kort tag har jag lärt mig en hel del. Som t.ex att här i Sverige är det fullt tillåtet att slå ett barn om man är rätt person. Att barnet ska bo kvar hos den som slår och även ska utstå aga från faderns nya fru. Myndigheterna gör så lite som möjligt och då endast det som är det lättaste för dom. Om den som slår inte längre kan manipulera kommunens socialtjänst så bytter man ut till grannkommunens socialtjänst. Givetvis är det en önskan från den slående fadern som känner sig kränkt över att vara anklagad för detta. Och att det sen är en kvinno dominerad yrkesgrupp ( socialtjänsten) gör ju inte heller saken bättre för en man med ett kvinnohat i bagaget. Polis, åklagare, socialtjänsten och inte minst barnets mamma och barnets nära o kära tror på det barnet berättar. Åklagaren kan inte väcka åtal på grund av att barnets berättelse inte räcker till fällande dom ( händer tydligen väldigt ofta vid dessa brott ). Polisen kan inte begripa varför ( allt runt denna utredning har gått fel, med en början hos tingsrätten ). Socialtjänsten som har haft med familjen att göra i 8 år har äntligen genomskådat att pappan är duktig på att manipulera alla runt sig och även hans kvinnosyn har dom fått upp ögonen för. Det har ju pappan märkt då hans snack inte längre går hem hos socialtjänsten. Nu när det ska bli en ny utredning så kräver pappan att grannkommunen ska göra utredningen och att den ska börja från början. Jag tror att han menar att alla gamla utredningar och alla anteckningar från åren i den kommun dom bor i, ska läggas ner och inte användas längre. Att alla hans vredesutbrott han visat genom åren inte ska komma fram till dom nya utredarna. Jag hoppas att grannkommunen säger nej.
Man kan ju tycka att med våra lagar som inte tillåter aga så skulle detta barn slippa att utsättas mer för denna pappa innan pappan fått vård och visat att han inte längre kommer bruka våld mot andra. Barnet själv säger att han inte vill bo hos sin pappa och dennes familj, barnet kan tänka sig bo där varannan helg om pappan slutar att slå. Men tyvärr så har ju inte barnen rätt att bestämma i landet Sverige utan bara komma med önskemål.
Det får räcka för denna gång då jag börjar att bli arg igen. Ha en bra fredag.

Långa natt-timmar.

Har haft en lång, lång natt. Svårt att somna då det har snurrat en massa tankar runt runt som en kasusell i mitt huvud. Somnat, vaknat, somnat igen för att vakna efter några minuter. Snurrat runt några varv, ja så har det sett ut hela natten. Just nu ska jag inte skriva vad det är som gör att jag har detta grubbel i huvudet. Ska först samla mina tankar och avvakta händelserna. Sen kanske jag skriver om det.
Nu ska jag hoppa i duschen för att sen ta mig till jobbet. Ha en bra dag.

Ytterligare tre övningar.

Igår var det återigen dags för ett sjukgymnast besök. Men innan jobbade jag mina fyra timmar. Sen mötte jag upp Sandra i Tullinge, vi gick och fikade i centrumet innan det bar iväg till gymnasten. Emilia har börjat gå och visade stolt upp sin nya talang. Efter som inte storasyster var med så blev det en hel del steg som togs. Det är något visst när barna börjar gå. Dom blir så stora då, liksom inga bebisar längre.

Väl hos sjukgymnasten fick jag tre nya övningar som ska läggas till dom övningar jag redan fått. Annars så var det inte någon förändring, varken bättre eller sämre . Igår hade jag värk i stort sätt hela dagen så på kvällen var jag helt slut och jag tvingade mig till att göra mina övningar. Läste om diskbråck i en tidning, om en kvinna som hade levt med smärta i över tio år. Hon hade till slut blivit smärtfri utan operation med träning. Tänk att ha ont så länge. En expert på området skrev att man kan ha smärta i bästa fall upp till 3 månadet och det var inte alls ovanligt med smärta upp till 3 år. 10 år tillhör ovanligheterna som tur är. Men att ha denna smärta i hela 3 år, skulle göra mig  galen. Jag hoppas jag är lycklig lottad och tillhör dom som blir smärtfria efter 3 månader. Sen är det tydligen så att man aldrig blir fri från diskbråcken utan man blir endast symtomfri. Men det kan jag leva med bara jag slipper smärtan.

Tror jag ska ta fram vinterjackan idag. Jag fryser så fort jag stoppar näsan utanför dörren. Hösten har kommit med stormsteg och det börjar kännas som vinter i luften. Ha en bra dag!

Inget varmvatten.

Inget varmvatten i våra kranar och så var det igår med. Vill inte duscha i kallt vatten, fryser så fort jag tänker på det. Sen är det inte bra för ryggen heller. Hörde att min dotter också var utan varmvatten. Tydligen så är det något fel på värmeverket, hade hon hört. Tänkt vad ställd man blir av att inte ha varmvatten i sina kranar. Allt blev så mycket jobbigare när jag upptäckte att vi inte hade varmvatten i kranen. Jag kan ju vara glad för att inte kallvattnet också försvann. Nu kan jag i alla fall värma vattnet på spisen eller vattenkokaren om jag behöver ha lite varmvatten. Men det går ju inte att göra om jag behöver duscha eller tvätta håret. Har inte heller någon större lust att åka till någon annan för att duscha. Jag får vänta och se om vi får tillbaka varmvattnet under dagen. Usch, vad jag gnäller. Det finns värre saker här i livet. Bara att rycka upp mig och göra något som jag inte behöver varmvatten till. Det finns tusen saker jag kan göra så slipper jag sitta här och gnälla.

Min svärmor prata med Bosse igår och dom kom fort in på min värk i rygg och ben. Bosse fick en föreläsning på vad det kunde vara och hur man skötte det för att värken skulle försvinna. Och det var en hel del diagnoser hon hade. Och saken blir ju inte bättre då hon är lite senil, han fick hör om allt ett x antal gånger. Hur som helst avslutar dom sitt samtal och vi börja med middagen. Det tog 45 minuter så ringer telefon, jag ser att det är svärmor och säger till Bosse att han får ta det och att jag inte orkar prata med henne. Vad tror ni händer?? Det tog bara två minuter så hade jag luren i handen och svärmors röst i örat. Hon talar om att hon hade tagit fram sina läkarböcker som hon har haft sedan barna var små. Riktigt bra böcker fortsätter hon. Sen får jag mig en föreläsning om allt som finns om rygg och ben besvär. Nu är det så att det är väldigt svårt att avbryta min svärmor när det är något som hon vill ha sagt. Just det här med sjukdomar är något som hon brinner för. Jag lät henne prata på medans jag dukade bordet och gjorde lite andra saker. Fick höra allt ett par gånger innan tanten var tvungen att hämta luft. Då passa jag på att säga att vi måste sätta oss och äta för maten hade precis blivit klar när hon ringde och det är inte gott med kall mat. Konstigt nog så kunde vi avsluta samtalet med det. Vad jag och Bosse skratta över det hela. Våra mödrar är hur jobbiga som helst men det är inget dom kan rå för då båda är sjuka i demens sjukdomar. Igår fick vi en morgondos från min mamma som kom över med något fönsterputsmedel till Bosse, vad hon nu har fått för sig att han skulle behöva det. Hon hade även med sig någon naturmedicin som hon tyckte jag skulle ta för den var så bra för skelett och muskler. Det är inte första gången hon har med sig denna naturmedicin och jag fick tala om för henne återigen att jag inte trodde på den och absolut inte vill ha den. Och så kvällsdosen från svärmor. Min mamma går på bromsmedicin, medans svärmor inte vill ta sig till en läkare för att få reda på vad det är hon lider av och kanske kunna få någon hjälp. För svärmor går det fort utför, vi ser och hör varje gång vi har kontakt med henne att det bara blir värre. Mamma har blivit sämre efter pappas bortgång men hon är fortfarande helt medveten om vad hon lider av och försöker att hålla hjärnan igång. Hon skriver också upp viktiga saker. Men hon kan ju berätta samma sak hundra gånger vilket jag har så svårt med. Jag beundrar dom som klarar av att lugnt lyssna på detta tjat och inte brusa upp. Jag försöker och försöker men det slutar alltid med att jag brusar upp och vräker ur mig något dumt. Ja, ja nog om detta. Nu har gubben lyckas spola fram varmvatten så jag ska slänga mig i duschen innan det försvinner igen. Man vet ju aldrig hur länge vi får behålla värmen. Och om alla tänker likadant som mig så tar väl varmvattnet slut. Ha en trevlig söndag.

Äntligen helg!

Äntligen fredag. Sista dagen den här veckan som jag måste pina mig på buss och tåg för att ta mig till jobbet. Självklart ska värken vara som värst när jag tar mig till jobbet. Undra vad folket runt omkring tänker när jag försöker hitta en bra sittställning. Måste se rätt skitnödig ut där jag sitter och vrider mig fram och tillbaka,haha.
Fredag betyder också att Skavlan kommer på TV:n. I kväll så kommer han en timme senare, på grund av Världens barn galan. Jag får väl ta mig en liten middagslur så jag orkar hålla mig vaken. Inte klokt vad 4 timmars jobb kan ta på krafterna, hahaha.
Fredag idag betyder att det är lördag imorgon och gubben och jag äter frukost ihop. Frukosten smakar så mycket bättre när man är fler. Och vetskapen att man har två dagars ledighet framför sig gör ju inte saken sämre. Vi har inget planerat i helgen utan får ta dagen som den kommer. Allt hänger på hur jag känner mig. Men jag hoppas på att vi kan ta oss en långpromenad. Det är så skönt att komma hem efter en lång, lång promenad och ta sig en kopp te o krypa upp i soffan med en bra bok. Man känner att man kan sitta där med gott samvete. Men nu ska jag börja fixa mig för dagens jobb. Ha en skön fredag.

Och här ligger jag...

Har gått i genom mina övningar som jag ska göra. Gör just nu den sista övningen som ska göras liggande på rygg. Ska avbelasta ryggraden med att ligga bekvämt med underbenen på en fotpall. Den här övningen är så skön, skulle kunna somna så skönt är det. Men det kan jag ju inte göra då det snart är dags att ta sig till jobbet. Vi har vackert väder idag. Solen skinner och termometern står på +12,7 grader. Ett väder som är gjord för att ta en promenad ner till tåget. Om nu ryggen tillåter det. Får se hur det känns när jag är klar med den här övningen. Ha en bra dag.

Farfars far.

Har forskat lite på farfar sida. Kom på att Sandra har en del gener därifrån. Hennes flyttgener måste bara kommit från min farfars far. Han och hans fru gjorde tydligen inget annat än flytta omkring. Har varit skönt med farmors sida av släkten, dom har i alla fall bott minst 100år på samma ställe. Tack vare min favorit Gottfrid, Johan Gottfrid Andersson, som tog över sin fars gård. Där på gården hade dom det tydligen bra. Även min farfars fars släkt har bott på Johan Gottfrids gård. Farfars fars bror var dräng på gården. Ska bli roligt och se om även farfar har jobbat där. Det kanske var så farmor och farfar träffades. Det är så spännande att forska runt i släkten, man får reda på en massa roliga saker. Måste få ordning på mina anteckningar så jag får en bättre överblick på släkten.

Min värk i benet gör så jag ibland känner domningar i underbenet och foten. Det försvinner om jag sitter ner och tar benet o lägger det över det andra benet. Konstigt är det. Fortsätter det så får jag väl prata med läkaren, annars så ska jag lyssna med gymnasten nästa gång jag ska träffa henne. Hur som helst. nu blir det dagens sista övningar innan det är sängdax.

Diskbråck eller inte diskbråck......

Igår var jag till min läkare. Hon trodde inte att jag hade diskbråck för jag kunde gå på tå och häl. Men samtidigt sa hon att det kan ju vara det. Vi ska vänta en och en halv vecka och se om det blir bättre, om inte så skickar hon in en remiss för magnetkamera undersökning. Fick i alla fall värktabletter som jag kan ta vid behov. Dom är beroendeframkallande så man får ta det lugnt med dom. Jag är inte mycket för mediciner så dom kommer jag bara att ta när det är som värst som typ när jag måste vara ute bland folk. Ska fortsätta att jobba halvtid månaden ut. Hoppas nu att det kommer hjälpa med mina besök hos sjukgymnasten. Dom kan ju göra underverk har jag hört. Det fungerade när jag fick tennisarmbåge och med en del bra övningar som jag nu kan använda så fort jag känner det lilla minsta i armbågen, håller jag värken borta från armbågen. Och om jag räknar efter så är det fem år sen jag gick hos sjukgymnasten för den åkomman. Ja, tiden går fort och snart är det fem år sen jag hade denna rygg och ben värk. För det hoppas jag verkligen att den har försvunnit då och att jag har fått en riktig diagnos.

Var ner till apoteket efter jobbet igår. Hade en sån där intensiv värk och vi skyndade oss så fort det bara gick upp till parkeringen. När vi kliver ur hissen ser jag Sandra stå där med en cigg i munnen. Det har varit och är fortfarande tufft för henne. Jag haltar fram till deras bil och frågar henne hur allt hade gått under dagen ( det händer en massa jobbiga saker varje dag för henne), hinner knappt få ett svar av henne förrän bildörren far upp och ut kommer Liam som skjuten ur en kanon. Han springer fram till mig och slänger sig i min famn och bara kramar hårt, hårt. Det kändes så skönt att se att han var hemma hos Sandra igen efter ett par tuffa dygn. Orkar inte just nu skriva om allt som händer runt omkring deras liv just nu. Men Sandra är en stor kämpe och Liam lika så. Och snart kanske dom och vi också kan lägga allt det hemska bakom oss.

Klockan tickar på och det har blivit dags för frukost. Ha en bra dag.

Äntligen hemma!!

Äntligen är "Äntligen hemma" igång. Ikväll så bänkar vi oss framför TV:n för att se Jonny och Helena. Dom har ju fått vardagsrummet fixa och nu får vi äntligen se inspelningen. Resultatet av vardagsrummet har vi ju sett och det vart så bra. Jag är så nyfiken på hur dom ser ut på TV:n. Nu ska jag ta fram kanelbullar som vi kan mumsa på medans vi tittar.

Ny månad.

Så är det redan oktober. Endast två månader kvar på år 2011. Snart är vintern här och jag är nu igång med mitt raggsocks stickande,hihi. Ute är det grått och trist men det var det igår morse också. Men solen kom fram under dagen och vi fick ett toppen väder. Det har dom lovat att det ska bli idag också. Vi ska fixa lite ute eller rättare sagt jag ska gå runt och peka på vad som ska bort av krukor o växter inför vintern. Gubben får utföra jobbet. En del lättare saker kan jag nog göra.

Min lillebror har nyss fyllt 50 år och vi skulle behöva att ta oss en sväng över till honom. Om min rygg tillåter det ska vi göra det nu i helgen. Det är ju inte så roligt att åka bort och vara trevlig då ryggen värker som värst. Trevligheten liksom försvinner och allt känns så irriterande.

Ska nu sätta mig men en mugg kaffe och njuta av tystnaden innan huset vaknar till liv. Hör redan att Rocky börjar vakna och snart kommer väl hans morgonrepertoar igång och då är dagen igång.
Ha en härlig lördag och njut av Brittsommaren.