Nu har gubben skrivit in sig hos arbets-förmedlingen. Han kommer att bli kallad till dom i april nästa år för att börja söka jobb. Om dom får in något som kan vara något för honom hör dom av sig. Men han behövde inte oroa sig, för det finns yngre som går först. Hur roligt är det att få sånt uppslängt i ansiktet. Han får nog ställa in sig på att gå och stämpla sen, för han blir ju inte yngre och det kommer finnas yngre som går före då med. Sen när han inte kan stämpla längre, så får han väl gå i pension. Vilket snöpligt slut på ett arbetsliv. Och jag får ställa in mig på att vara gift med en pensionär, hahahahaha. Jag som inte kan tänka mig oss äldre än si så där 25, hihi.
Nu känns det som istiden är på väg. Fryser gör jag mest hela tiden. Har beställt en katalog från garntjänst. Kanske kan jag hitta någon varm och skön tröja som jag kan sticka så jag överlever vintern. Tycker fortfarande det är kul att sitta att sticka framför tv:n och då får jag passa på med något större projekt.
Nu ska jag krypa upp i soffan med en mugg te och några filtar runt mig. Kanske lyckas jag få upp värmen i min nerkylda kropp.
1 kommentar:
Ja, det var som du säger ett snörpligt slut. Men vem vet han kanske får ett jobb.
Det är tror jag mycket svårare för en man att vara hemma än för en kvinna.
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaam kryp upp i soffan och dra filten omkring dej
Skicka en kommentar