Idag har vi haft besök av Felicia och Sandra. Killarna hade åkt till Stockholm. Milles tvillingsbror är här uppe för att han ska gå någon kurs i ett par veckor. Tjejerna passa på och komma över till oss. Felicia var lika glad och rolig som bara Felicia kan vara. Hon hade sin dockvagn med sig och med morfars träskor och en vagn kan man ha mycket roligt med. Sandra och jag leta efter en restaurang i Puerto Rico på nätet, men hitta givetvis inte den. Nu är i alla fall resan för vårt eventuella ressällskap bokad och klar. Så nu kan jag avslöja att det är Sandra och Mille som ska åka med ner på vår första vecka. Det ska bli roligt att semestra tillsammans med dom. Speciellt roligt är det att vi har tjugoårig förlovningsdag på avresedagen. Sandra var med när vi förlovade oss i Norge så det blir extra kul att hon är med oss den här dagen. Vi ska bjuda på middag första kvällen för att fira. Givetvis ska den intas på vår favorit restaurang. Mille ska passa på att dyka. Vi andra får jobba på att få lite färg på våra vita kroppar. Det gäller naturligtvis inte Bosse för han har snart fått tillbaka sin brunfärg. Bara solen visar sig lite mer, så börja den perioden som jag får gå 10 meter bakom eller framför honom för att få slippa höra folk fråga Bosse om han varit utomlands samtidigt som dom tittar på mig med en blick som säger och du din stackare fick inte följa med.
Nu är det åter tyst i vårt hus. Ingen Felicia med roliga kommentarer eller Sandra som har så roliga gejer att berätta. Det som hörs nu är teven och Rocky som med jämna mellanrum säger godnatt, sov gott, ses i morgon. Han brukar vilja att man täcker honom vid den här tiden, men varken Bosse eller jag orkar att lyfta på våra tjocka rumpor för att natta honom. Han får sitta där och tjata tills vi inte vill höra på honom längre. Själv längtar jag till sängen och läsa en bok, men det är lite tidigt för det. Jag har kommit upp i en ålder som gör att man somnar så fort man lägger sig ner. Trodde inte att jag någonsin skulle erkänna en sån sak. Men det är bara att se sanningen i vitögat och inse att ålder tar ut sin rätt, hahahahaha. Det låter som man kommit upp i 80-års åldern. Konstigt egentligen, för 30 år sen tyckte man att 50-åringa var urgammla, att livet var i stort sätt slut. Men nu när man själv är där, så har den åldern höjts med 30 år. Hur ska det se ut om man nu råkar att bli 80 år? Hahahahaha, kan se mig själv sitta i en rullstol tandlös och med blöja på något hem och säga att i rummet brevid bor en urgammal kärring på si så där 110 år. Hon borde varit död och begraven för flera år sen. Hahahahahahahahahaha. Nu håller jag på att skrattar ihjäl mig, får avsluta här, så kanske jag har en chans att verkligen få uppleva min 80-årsdag. Bosse sitter i sin fåtölj och undrar om jag har blivit tokig, han fattar ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar