Musten gick helt ur mig. Tycker att det är så trist och kommer inte på något roligt att göra. Kanske det var svärmors telefonsamtal som fick mig att tappa orken. En ork som nu har övergått till någon form av rastlöshet. Vad gör man för att hitta tillbaka till orken och lusten att fixa här hemma? Kanske man bara ska sätta sig med en bra bok och läsa resten av söndagen.
Svärmor hade varit in med gubben sin till Huddinge sjukhus. Han har bara legat i sängen och inte orkat något i två dagar. Han hade slutat att äta och helt gått in i sig själv. Gubbens son och min svärmor tog ett beslut att köra honom till sjukhuset. Det visa sig att han hade lunginflammation och blev kvar där. Svärmor gjorde klart för gubbens son att nu orkar hon inte längre. Gubben får inte komma hem igen. Han har varit på avlastningshem i två veckor och på dom veckorna har han bara blivit sämre. Men kommunen beslöt att han skulle hem i två veckor då han har plats 14 i kön för permanent boende på hem. Så här skulle det fortsätta tills det var hans tur. Man kanske ska ställa sig i en sån kö nu så att man säkert får en plats den dagen man behöver. För botkyrka kommun går inte efter behovet utan efter placering i kön. Gubben är helt borta och är oftast inte kontaktbar. Hans demens blir bara värre för varje dag som går. Även gubbens barn tycker att han ska ha vård på ett boende som är anpassat för såna som han. Återstår att se vad kommunen säger om det hela.
Nu tror jag att jag ska sätta mig med den där boken. Förhoppningsvis kommer orken tillbaka eller så får jag bara ta det som en bra avslutning på en bra helg. Kan ju behöva samla mina krafter för en dag med kollegan med stort C. Hon är säkert frisk nu och börjar jobba i morgon. Ve och fasa säger jag. Men har beslutat mig för att undvika henne så mycket det nu är möjligt. Men det blir inte lätt då hon tillhör kassalinjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar