Allt gick bra i morse. Ingen koma. Först in på labbet, men det var nog för att det endast var svenskar i väntrummet ( inga som varit uppe och tagit en massa nummerlappar en timme innan). Nu är det bara att vänta en vecka på provsvaren. Det är mest sköldkörtel provet som är intressant. Hoppas att jag kan börja med samma dos varje dag istället som det är nu, varvar två doser. Tycker att det är jobbigt, och det är viktigt att det inte blir fel.
När vi kom hem tog vi ut Rocky på altanen. Det är riktigt soligt och varmt ute. Egentligen skulle jag ha börjat med maten. Men det får bli en sen middag idag. Det gör inte så mycket då frukosten blev sen. Ska fira lite, så vi ska ha potatisgratäng och oxfilé. Vad vi firar? Jo, att vi nu har kommit under femtiodagars strecket för vårt avresedatum. Inte mycket att fira, men jag tycker det är lite roligt att vi nu kan ha många tillfällen att fira inför semestern. Hahahahaha, det låter lite tokigt, men sån är jag. Som sagt va, har jag så jäkla svårt med att behöva vänta när jag väl har bestämt mig för något. Kan det bero på en tragisk barndom? Nä, skulle inte tro det. Min barndom var det inget fel på. Tror nog att det måste vara något med generna, hahaha. Varför måste jag alltid ha någon ursäkt för hur jag är? Det får bli ett slut på det. Livet har format mig så, bara att inse det. Är som ett litet barn på julafton. Lite konstigt egentligen för jag har aldrig gillat julen. Inte ens som barn. En av få barn som har kunnat spara sina julklappar till efter jul, hahahahahaha. Varför vara som alla andra? Man ska ju sticka ut i mängden. Och alltid retar det någon.
Nu ska jag kolla igenom mina örhängen. Ska sätta i sex stycken små pluttar hade jag tänkt mig. Sen kanske jag ska ta några nya hål om det ser kalt ut.
1 kommentar:
Nej, vem kan vänta, jag är övr 50 år och har jättesvårt att vänta. Nej inte ska du be om ursäkt för hur du är, det får du absolut sluta med.
Har jag missat nåt, vart ska ni åka
Kram
Skicka en kommentar