Överraskad igen.

Idag har solen varit framme hela dagen. Kanske inte fullt så varmt som vi hade förra veckan. Men den har i alla fall visa sig hela dagen och kvällen. Det gläder mig, då jag alldeles nyss läste en kommentar från en anonym. Den anonyme skrev NI SKA FÅ REGN HELA VECKAN HAHAHAHAHAHA och upprepa den frasen x antal gånger. Den anonyme menade oss Stockholmare. Helt sjukt.

Efter en dag med kollegan med stort C skulle det bli skönt att komma hem. När vi klev ur bilen på parkeringen här hemma var det en bil som tuta och kom körande mot oss. Blev helt överraskad då jag såg vem som satt bakom ratten. Fick kolla två gånger. Det var min lilla mamma i egen hög person. ÅH NEJ, tänkte jag, inte idag, orkar inte. Hon veva ner fönstret och hälsar. Säger att hon kom på att räkningarna skulle betalas nu, så hon kom hit för att lämna dom. Fråga lite försiktigt om hon inte skulle komma med in, men det kunde hon inte för klocka börja bli mycket. Står och pratar lite allmänt samtidigt som jag väntar på att hon ska ta fram räkningarna. Helt plötsligt säger hon att räkningarna hade hon lagt i våran brevlåda då vi inte var hemma. Hon trodde att vi var ute och handla, därför hade hon lagt dom där. Nej vi har inte varit och handlat svara jag, vi kommer direkt från jobbet. Jajaja, säger hon då. Fortsätter att tala om att hon hade fixat katt och husvakt medans hon ska åka till Norge. Och ville att jag skulle hälsa på pappa medans hon var borta.( Till saken hör att vi hade ett tufft samtal igår om bland annat hennes Norgeresa och då säger hon med sin martyr-röst att hon inte skulle åka för risken var att pappa inte skulle få besök). Jag blev lite full i skratt och tänkte att här går det undan i svängarna, men sa bara att givetvis åker jag och hälsar på farsan. Men fortfarande kan jag bara på helgerna. Tänker att nu börjar hon snart med sin martyr-röst. Men hon säger med ett skratt att det räcker om du åker en dag i veckan. Jag vet att det är svårt att få tiden räcka och sen är man ganska sliten efter jobbet. Hon såg riktigt glad ut. Vi skiljs åt utan en massa irriterande känslor. Precis som det var innan hon fick sin diagnos och sjukdomen börja visa sig. Men det är som Sandra säger, så här kan det hålla på ett långt tid till. Det blir bara värre och värre.

Det är svårt att se sin mamma bli så här. Hon har alltid varit snäll och omtänksam. Aldrig tänkt på sig själv. Nu har hon börjat att visa elaka sidor som jag aldrig hade kunnat tro att hon hade. Hon har även börjat skälla ut folk och är misstänksam mot folk omkring sig. Beskyller andra att dom har lurat henne. Sen ringer hon mig och berättar allt hon har ställt till med. Undrar hur mycket hon har glömt av det hon gjort. Lika bra man är ovetande om det. Får fokusera på dom stunder hon är sitt gamla jag, även om dom inte kommer så ofta nu. I dag var det i alla fall bra, riktigt roligt att träffa henne.

Var in på Ankis blogg och fick mig en hel del skratt igen. Kolla in på Lite småplock. Ni hittar den i min blogglista. Sandra säger att hon och jag är lika tokiga. Och jag börjar att tro henne. Men många skratt har jag fått när jag läst och tänk på att ett skratt förlänger livet. Jag kommer att bli asagammal, hahahahaha.

Om ni har orkat tagit er igenom hela texten så är ni nog lika trötta som mig. Önskar er en god natt och dröm sköna drömmar, som t ex. mycket sol och värme över oss Stockholmare. Det ska i alla fall jag göra. HAHAHAHAHAHAHAHA