Ska det aldrig ta slut.

Blev lite orolig då Bosse inte klivit ur sängen innan klockan ett. Visste att han andades tungt då jag vaknade i ottan. Gick upp för att se om han levde. Det gjorde han ju men ack så dålig, stekhet och snuvig som aldrig för. Hämta ett par treo som han fick ta och dom har tagit ner febern så pass att han nu tagit sig ner till soffan. Det är synd om honom, tycker han och jag kan ju bara hålla med. Han har drabbats värre än mig när det gäller förkylningen. När jag ser på honom så känns det som om jag är helt frisk, hahaha. Det var en envis förkylning det här. Vi piggnar till lite för att sedan bli dåliga igen så håller det på, fram och tillbaka hela tiden. Jag som nu är piggast ska försöka att fixa något att äta, inte lätt då matlusten är borta och allt man kommer på är sådant som låter jobbigt att stoppa i munnen. Men ska göra ett försök i alla fall.