Äntligen har pappa fått somnat in. Igår kväll släppte han greppet och vandrade vidare till en förhoppningsvis bättre värld. Där han får träffa alla nära och kära som gjort denna vandringen innan honom. Jag har tänkt mycket på min dröm som jag hade i lördagsnatt. Den blir bara finare och finare ju mer jag tänker på den.
Jonny, Helena och söta lilla Ebba var här på besök när jag fick samtalet som jag så länge har väntat och fruktat på. Fick bra tröst och stöd av Helena. Jonny fixa fram lillebrorsans telefonnummer till jobbet och jag kunde ringa och berätta för honom. Det var bra att dom var hemma för då var jag tvungen att att behärska mig på grund av min solstråle Ebba.
Hade ett långt och fint samtal med min lillebror i natt. Han ringde upp mig när han kom hem från sitt jobb. Vi besluta att jag ska ringa honom så fort jag pratat med mamma och sen ska vi tillsammans åka ner och titta på pappa. Sen ska vi ner till mamma. Sandra kommer snart för hon följer med oss.
Jag trodde att jag var förbered på pappas bortgång men efter en natt med massor av tårar och tankar som far runt i huvudet så vet jag att man aldrig helt kan förbereda sig inför denna sorg. Visst är det skönt för pappa att slippa lida mer. Även för oss anhöriga som stått brevid och inte kunnat göra så mycket mer än att just stå brevid är det skönt att han äntligen ha fått ro. Men sorgen är stor och jag kommer att sakna denna goa gubbe. Jag har varit pappas flicka och han o jag har haft mycket roligt tillsammans. Vi är så lika i så mycket. Samma humor, samma humör och språk ( vi använder svordomar alldeles för mycket).
Jag avslutar här för just nu orkar jag inte att skriva så mycket mer.
1 kommentar:
Ja, drömmen du hade för ett par dagar sedan , var säkert ett farväl och något så vackert har jag aldrig hört, Kathrin.
Du skriver så fint, rakt, logiskt och känslofullt att jag sitter här och gråter.
nej förberedd blir man aldrig inför döden och sorgen suddas ut och de vackra minnena tar överhand,
Jättekramar till dej goaste Kathrin
Skicka en kommentar