Ett kidnappat barn.

Hur fungerar man som människa då man kidnappar sitt eget barn och tar barnet till ett annat land med fattigdom och en helt annan kultur än barnet är van vid? Ett barn som är sjuk och behöver sjukvård för att leva ett drägligt liv, ett barn som har sin trygghet i sin vanliga hemmiljö, ett barn som inte vet annat än hur det är bo hos sin mamma, nu har det hänt igen. En pappa har rövat bort sitt barn och har tagit barnet till Somalia. Han om nån borde veta hur det är att växa upp där och det kan inte vara bra då han själv har tagit sig därifrån för att bosätta sig i Sverige. Hur kan han tycka att det skulle vara bra för sin dotter att bo där? Dottern är sjuklig och står under svensk läkarvård, hur kan han då utsätta dottern för för denna fara? Somalia har långt ifrån en bra sjukvård och kan tänka mig att den vård som finns går till dom som har pengar att betala för den vård som finns. Och han tillhör inte den lilla grupp som har pengar, för då hade han inte behövt lämna Somalia för att bosätta sig i kalla Sverige. Hur kan göra sitt barn så illa?? Den lilla 4-åriga flickan måste vara helt förtvivlad och längta efter sin mamma och alla sina kompisar. Det måste ju pappan se, att hans dotter har hemlängtan och saknar sin mamma. Hur kan man som förälder stå brevid och se barnets förtvivlan? Hoppas att flickans pappa inser att han måste se till att dottern får komma tillbaka till sitt normala liv. Men det är nog att hoppas för mycket. Tids nog får pappan sitt straff men vad hjälper det då det oskyldiga barnet får lida. Känner bara en stor ilska över detta odjur till pappa.