Sandra ska ha för sina kackerlackor. Det här minst lika vidrigt. Igår kväll när jag var en sväng på toan hör jag Bosse ropa. Hör på hans röst att det är något som jag inte kommer att gillar. Skyndar mig ut och möter honom utanför dörren till toan. "Det är en ödla i sovrummet, på väggen ovanför dörren". Men vad fan du måste stänga dörren , svarar jag samtidigt som jag kliver upp på en stol med gråten i halsen. Börjar känna att paniken är på väg. Bosse går in och öppnar dörren till vår balkong och stänger dörren till sovrummet. Jag hoppar snabbt ner och täcker golvet ner till på dörren så inte ödlan har en chans att ta sig in till mig. Sen börjar den stora ödlejakten för Bosse. Under tiden den pågår står jag på stolen och frågar hela tiden " har du fått tag i den". Hör hur Bosse flyttar möbler och svär för sig själv. Det hela pågår väl i ca. 10 minuter. Bosse öppnar sovrumsdörren, flinar och säger att nu fick jag äntligen ute den. Ödlan hade sprungit runt i sovrummet alldeles skräckslagen och försök att hitta något gömställe. Bosses resväska stod på golvet och ödlan till sin tillflykt till den och Bosse var snabb med sin handduk när han flytta resväskan och fick tag i ödlan. Sen sköt han ödlan ut på balkongen. Efter en stund tände Bosse balkongbelysningen och gick ut för att titta om ödlan var kvar. Det var den inte så vi gick ut och tog ett bloss innan vi gick och la oss. När jag låg och läste hörde små pipljud och tänkte att det kanske är ödlan som blivit skadad då Bosse försökte att få ut den.
Nu på dan berätta Bosse att ödlan hade varit kvar på balkongen när vi var ute och rökte. Den var nog skadad för han hade sett när han haltande tagit sig in mot sovrummets glasdörr och låg där helt stilla när vi kom ut. Han ville inte säga nåt till mig för han visste att jag inte skulle gått ut då.
Nu sitter vi här med dåligt samvete på grund av den stackars lilla ödlan. Det är ju djurplågeri egentligen. Man vad skulle vi gjort. Vi ville ju inte ha sällskap av odjuret i sovrummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar