Vi fick ett riktigt fint spökväder igår kväll. Dimman låg så där spöklikt över gamla stan. Att spökmiddagen var populär fick vi reda på när vi boka. Men inte trodde jag att den drog så många. Vi var 83 st deltagare. En hel del ungdomar, men även äldre var nyfikna på spökena. En tant hade sin lilla hund med sig, men hon var bara med på vandringen.
Vår guide Mike, var riktigt bra. Men det ska man vara om man har hållit på sen 1997. Vi fick höra om Vita frun som visar sig när en drottning ska dö. (Hur roligt kan det vara att vara en drottning och får se Vita frun och då veta att sina dagar är räknade.) Vi fick se Vita frun skynda över slottsgården.
Grå mannen håller också till på slottet. Endast kungar behöver oroas sig.
Sen fick vi höra om den 12-åriga flickan som dog i pesten 1710. Fru Graase med sina gäster som ännu inte förstått att dom är döda. Pesttåget som går en tidig dimmig oktobermorgon på Nygatan. Och många flera historier.
Vi var ner i en källare där liken låg på rad när pesten härjade som värst. Där nere blev det ett nervöst små fnissande. Vi stod i ett kolsvart rum medans det strök några spöken omkring oss. Hahahaha, det var ganska kul att höra att även killarna skratta lite nervöst.
Stadens äldsta vålnad Gideon fick vi också stifta bekantskap med. Enligt legenden är han en munk från 800-talet.
Turen avslutades med att vi promenerade uppför Kåkbrinken där blodet rann under Stockholmsblodbad. Varje år natten till blodbadets åminnelse rinner blodblandat regn ner för brinken. Väl uppe på Stortorgen var vi upp på en vind där det fanns ett spöke som var skomakare när han levde.
Middagen intogs på Stortorgs källan. Vi fick en kräft och skagentoast som förrätt. Kräft och skagenröran vad format som ett ägg och toast serverades brevid. Till det tog vi en öl. Det var bara för gott. Till varmrätt serverades grillad majskyckling med parmesan och örtstamp. Riktigt gott om inte rent ut sak som Mille brukar säga " det är så att det k.....r i munnen". Restaurangen rekommendera ett rött vin till varmrätten och Bosse och jag dela på en flaska. Efterrätten creme bryle var jag inte så glad över när jag läste menyn. Men när den stod framför mig så provsmaka jag och den var riktigt god. Kunde då konstantera att den jag själv hade gjort hemma var ett stort misslyckande. Hahahahaha, det var mer en omelett som jag gjort, med karamellsås. Ni kan säkert förstå hur det smaka, vanilj omelett med karamellsås, hahahahaha.
Efter en kväll med mycket skratt och allvar, god mat och dricka tog vi pendeln hem. Väl i Tumba så fick vi vänta ett tag på bussen. Vi blev underhållna av en 16-17 årig tjej som var full och på riktigt dåligt humör. Hon satt och snacka i mobilen eller rättare sagt skrek i mobilen. Kompisen hade lämnat henne i sticket för att åka och träffa sin kille. Det gillade inte den här tjejen så hon vråla, grina och skrek om vartannat. Vilket ordföråd hon hade, hora var nog hennes favoritord. Hon höll på med samtalet tills bussen kom. Väl på bussen trodde vi att vi skulle slippa detta skrikande men icke sa Nicke. Hon fortsatte tills hon gick av en busshållplats förre oss. När bussen sega sig upp för sista backen innan vi skulle gå av, låg en spöklik tysnad i bussen. Riktigt skön tystnad faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar