Nu har vi bioljud i vårt hus igen. Det blir roligare att se film när det är riktigt ljud. Mille koppla ihop grejerna. Under dagen ska jag se på Luftslottet som sprängdes.
Igår när jag kom till pappa möttes jag av en tjej från personalen, hon fråga om jag var pappas dotter. Ja, sa jag. Hon säger att jag kan bara tillkalla personal om jag behöver hjälp. Måste ha sett ut som ett frågetecken hela jag, för hon förtydligar sig med att säga. Om du behöver hjälp med jackan så hjälper vi gärna till. Mina tankar snurrade runt riktigt ordentligt. Hade pappa ställt till med något, var han kanske på dåligt humör eller tror hon inte att jag skulle klara av att ta av mig jackan själv. Hon måste trott att jag var helt knäpp för hon följer med in till pappa. Väl där inne fick jag en mindre chock. Pappa satt i sin rullstol fullt påklädd med jacka och vantar i knät. Jag fatta ingenting och det sa jag till tjejen. Jo hon hade fått veta att hans dotter kommer och ska ta ut pappsen på en promenad. Det är mer än vad jag vet sa jag åt henne, vi får vänta tills mamma kommer så kanske hon vet mer. Till pappa sa jag att det var ju roligt att se honom uppe och han skratta och sa att han kan ju inte sitta inne hela tiden. Han måste ut och röra sig lite. Det har han rätt i och jag hoppas att den inställning håller i sig. Skulle vara roligare att hälsa på då man skulle slippa att se honom i ryggläge hela tiden. Mamma kom och hon var inte ett dugg förvånad att pappa var uppe och vänta på att få komma ut. Ute och gått hade dom gjort i flera dagar. Hon hade tänkt att dom kunde följa med mig till bilen och sedan gå en liten runda. Så blev det. När jag körde iväg såg jag dom i backspegeln och skratta för mig själv. Dessa pensionärer, vilka idéer dom har. Okej, den här gången var det en positiv grej men det är det ju inte jämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar