Liten förbättring av min förkylning, men långt ifrån bra. Mamma envisade med att komma över med sina räkningar. Jag sa till henne att jag kan ju faktiskt smittas fortfarande och det kanske inte är så bra om hon blir sjuk. När hon kom börja hon förklara vart hon ställt bilen. Hon undra om hon ställt sig på rätt ställe. Jag fatta nada. Lika bra att gå ut och titta. Hon titta lite konstigt på min klädsel men sa inget. Bilen hade hon lyckats att parkera på vår parkering. Jag säger till henne "man kan inte tro att du lider av alzheimer".
Hon vart inte kvar så länge. Men hon lyssna inte på vad jag sa. Så fort jag sa något börja hon berätta om sina syskon, vilka hon inte kunde med. En av hennes systrar var så lik deras mamma till sättet så henne orkar mamma inte ha kontakt med. Sen prata hon om sin mamma, hur elak hon kunde vara. Nu när jag skriver om det slår det mig att hon faktiskt prata på norska. Något som man bara hör när hon pratar med norrmän. Kanske ska jag snacka med min syrra och höra hur mamma pratar när dom träffas. Jaja, nu är det som det är och det är bara att gilla läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar