Var hos läkaren idag. Levaxindosen höjde läkaren. Blodtrycket på tok för högt. Läkaren undra om jag hade varit mycket stressad den senaste tiden. Berätta lite om hur det var på jobbet med vår kollega med stort C. Läkaren sa att blodtrycket kunde ha nåt med det att göra, då jag själv är medveten om att jag mår dåligt med henne i närheten. Vi bestämde att jag skulle upp för nya prover direkt efter vår resa. Då skulle vi även ta ett nytt blodtryck för att se om det var bra om inte måste jag ha en högre dos av blodtrycks sänkande medicinen.
Efter läkarbesöket gick jag hem till Sandra. Bosse skulle hämta mig efter att han slutat jobbet. Sandra och Felicia skulle följa med oss och Mille och hans tvillingsbror skulle komma efter. Innan vi skulle åka hem var vi tvungna att inhandla lite mat. Bosse kom och vi gick ut. Sandra sätter Felicia i baksätet, sätter på henne säkerhetsbältet, slänger plånboken och nycklarna brevid Felicia. Under tiden har jag satt mig i framsätet. Sandra slänger igen bildörren och börjar att gå runt bilen. När hon kommer bakom bilen kör Bosse iväg. Bosse tar för givet att Sandra redan satt sig i bilen. Jag sitter och berättar för Bosse vad läkaren har sagt och märker ingenting. När vi har tagit oss ner för storvretsbacken och kommer fram till rödljuset frågar jag Sandra vad grabbarna skulle göra. Inget svar. Undrar om hon är sur. Bosse säger fan vad tog Sandra vägen. Jag börjar känna med händerna bakom ryggstödet för att se om hon satt där. Det enda jag kände var Felicis ben, tog av mig bältet och vänder mig om, ingen Sandra där. Fan det här kan bara inte vara sant, det är sånt som händer på film. Men det var sant. Hahahahahaahahahahahahahahahahahah, vad jag skrattade och gör det så fort jag tänker på det. Ser Sandra framför mig när hon ropar efter bilen, och börjar att springa efter. Och alla grannar som står och ser på. Hahahahaha och jag som sitter och pladdrar i bilen och vill ha svar av henne och inte märkt att hon inte var med i bilen. Det här måste vara månadens värsta grej.
1 kommentar:
Hhahaahahhhahahahaahha, jag håller på att skratta ihjäl mej här, Gudars säger jag.
Meeeen tänk så Sandra skulle ha funderat, hhhaahahahahahahahaha
Kraaaaaaaaaaaam
Fast jag äter högre dos av mitt blodtryckssänkande så är det i allafall på gränsen, men det beror på den inre stressen jag har nu, i och med väntan på transplantationen som lyser med sin frånvaro och att se att Jaja blir försämrad vecka för vecka. Jag tycker att jag är rätt lugn i det hela taget, men när jag mellan varven får göra skriftliga tester ang hur jag mår, så ser jag att den inre stressen ligger högt
Skicka en kommentar