Idag fyller äldsta sonen 32 år. Han bor i Karlshamn så det blir till att ringa och gratta honom. Kanske försöker jag med att nå honom via skype. Om han nu hade bott i närheten så skulle det bli ett telefongrattis för min rygg gör att jag inte kommer så långt. Det går sakta men säkert åt rätt håll. Största problemen är när jag ska resa mig upp eller sätta mig. Jag kan gå helt upprätt och trappan är inte fullt så jobbig att ta sig upp för, det är värre när jag ska ner, men även där en förbättring. Fortsätter det så här så kan jag jobba mot slutet av veckan. Men jag måste kunna sätta mig och resa mig upp utan att det tar för lång tid och ansiktet skrynkla till sig utav en smärta som inte kan beskrivas i ord. Igår gick jag upp och la mig i sängen, vakna vid ett av att jag försökte vända mig om och smärtan skar genom kroppen. Tog kudde, täcke, bok och glasögon ner till soffan för att slippa störa Bosse. Jag somna till slut om och fick sova några timmar till.
Morgonen har jag använt till att läsa DN, ta en liten promenad på vår undervåning, titta lite på morgonprogrammet, tagit en liten promenad på vår undervåning igen. TV:n är avstängd nu, är så trött på allt snack om bröllopet och fotbolls VM. Det är inte klokt att dom orkar sitta hela dagarna snacka om dessa två saker. Ska fortsätta att läsa min bok mellan mina rörelsepass istället Där slipper jag i alla fall bröllop och fotboll. Bröllop kan ju vara fint men det behövs ju inte snackas sönder innan. Fotboll är något som jag bara tycker är för jobbigt och tråkigt. Skulle aldrig sitta och titta på eländet. Inte ens om Sverige var med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar