Idag tänder jag ett ljus.

Idag är det ett år sen min pappa gick bort. Åter igen kan jag konstantera att tiden går fort. Efter pappas bortgång har två små killar sett världens ljus i vår familj. Mamma har blivit ett år äldre (80år) och det firades ordentligt. En del tråkigheter har också hunnits med. Och min rygg har plågat mig mest hela tiden. Ett år som säkert är som andra år om jag tänker efter förutom saknaden av pappa. Många långa stunder har han funnits i mitt huvud. Saker jag vet att han skulle gjort om han fått vara frisk och fått varit kvar här hos oss kommer upp popande i min skalle med jämna mellanrum. Även en massa åsikter han hade. Det är med glädje jag minns honom. Visst finns det stunder som jag minns honom med sorg i mitt hjärta, konstigt vore det annars. Pappa var en glad prick och hade jämt nära till ett skratt, han älskade att skämta med mig. Och jag vet att han vill att vi ska minnas honom med glädje. Idag ska jag tända ett ljus för honom.