Godmorgon!!

En lång sovmorgon för mig. Efter att ha varit vaken till klockan fyra på grund av ryggen lyckades jag somna. Jag fick sen sova tills klockan var halv tio. Men när jag vakna var jag riktigt snuvig och nös så det stod härligan till. Nu sitter jag här med feber, snuvighet, värkande rygg och ett vänster ben som det ilar och sticker i. Något mer man kan få nu när allt tydligen kan hoppar på mig när det gäller sjukdomar?? Får hoppas på att det nya året kommer vara ett friskt år. Just nu känns det som om jag lika gärna kan slänga in handduken. Kan det bli mer deppigt, eller? När jag tänker efter så är mitt liv fullt av sjukdomar, har diabetes, fel på sköldkörteln, högt blodtryck och höga blodfetter, äter en massa mediciner för att hålla allt på en normal nivå. Allt av det här är ärftligt, min pappa är ett varnande exempel på hur det kan gå om man inte upptäcker symtomer i tid. Han fick först hjärtinfart, med tre hål i hjärtat som han jämnt sa. Han tog inte lärdom av det, jobba i stort sätt jämnt. Till slut fick hjärnan nog och han fick en stroke. Hur länge han stod vid diskbänken innan mamma hitta honom och han fick hjälp får vi aldrig reda på, men vi pratar om timmar. Innan det kom en ambulans tog det ett par timmar till. Så resultatet blev att han fick stora skador och blev inte människa igen. Halvsides förlamning, afasi och epilepsi blev följderna och han fick leva över tjugo år med dessa följder. På grund av detta tror jag att jag var mer uppmärksammad och det behövdes inte en infarkt för att jag skulle få reda på att jag hade diabetes. Dom flesta fall av diabets typ 2 upptäcks först när man ligger på akuten med en infarkt. Läkarna tror att jag har haft diabetes två år innan den upptäcktes. Min äldsta son har också diabetes som han fått efter sin 30-årsdag. Han har haft tur och behöver endast äta rätt för att hålla blodsockret på rätt nivå. Hoppas att mina andra barn har det i bakhuvudet och kolla sitt blodsocker med jämna mellanrum. Ju tidigare man upptäcker diabets desto mindre mediciner behöver man ta, om man sköter kost o motion vill säga. Nu menar jag inte att dom ska gå omkring med det i huvudet hela tiden och vara rädda för att få det. Men i och med att det är ärftligt så är det bra att vara medveten om det. Nu tror jag att om dom lever rätt med kosten och motionen så är faran minimerad och bara för att det är ärftliga sjukdomar så är det inte sagt att alla får det. Mycket kan man styra själv. Sen det viktigaste av allt man tar inte lärdom av andra och jag tror inte man ska tjata på sin nära och kära om riskerna. Det räcker med att man har talat om det en gång. Jag har nog sagt till dom ett par gånger att dom ska ha det i bakhuvudet. Ja, förutom till min äldsta son som jag har tjatat på efter han fick sin diagnos, men det har varit han som har börjat fråga och jag har gett honom råd och tjatat om läskdrickandet ( han är tokig i cola ). Det finns ju light cola som han kan ta till i värsta fall. Just det där med flytande intag är det viktigt att det inte finns socker i då tarmarna tar upp det lättare och att det åker rätt igenom magsäcken. Nej, nu får jag lägga av, det börjar kännas som en mindre föreläsning. Ha en bra onsdag.