Tråkiga nyheter

Ja nu är jag uppe tidigt igen, orkar inte gå ut och hämta DN. Igår var Jonny här en snabbis. Han skulle slå in ett present han hade köpt till en barndomskamrat. Han är för go, min son. Han och Bosse snacka mest om hur tippen skulle bli när den blev klar. Helena och Ebba fick stanna hemma. Ebba har blivit förkyld, stackars liten. Jag tycker så synd om dom små när dom blir snoriga, dom får svårt med andningen och det går inte att snyta dom. Men sånt är livet. Efter att Jonny hade åkt börja jag att städa. Tänk vad två personer kan skita ned. Men värsta var nog spisen, man ska nog börja att dra ut den minst en gång i månaden och torka av på baksidan. Jag hann inte städa mer än halva undervåningen innan vi fick tråkiga nyheter. Bosse ringde vår kompis för att lämna veckans V75:a. Han fick sig en riktig chock när han fick höra hur han lät. Kompisen berätta att han hade fått cancer igen, den hade satt sig i ryggraden den här gången. Han går på tunga mediciner och har börjat med strålning. Han kan knappt gå längre på grund av värken. Sa även att det ska nog gå vägen den här gången också. Vi får hoppas det, han är alldeles för ung för att gå bort. Det kan inte vara helt kört i alla fall, för jag tror inte att man sätter i gång med strålning om man inte har någon chans att överleva. Han sa något konstig i slutet av samtalet, som man kan tolka på två sätt. Han sa "hälsa Kathrin så mycket, jag har alltid gillat henne". Det första jag tänkte på var att det var en sista hälsning, men det kan vara att han inte orka att berätta själv, så han ville att Bosse skulle ta den biten med mig. Bosse tänkte i samma banor som mig. Förra gången han var sjuk så tala han inte om det förrän han nästan var frisk. Ja frisk och frisk kan man ju inte säga, men han var på bättringsvägen. Varför har han valt att berätta det nu. För ett par veckor sedan var han helt normal. Han berätta nu att han vänta in provsvar då. Så det måste ha gått väldans fort. Eller så är det dom tunga medicinerna som gör det. Hur som helst så är det tråkigt att den hemska sjukdomen har brutit ut i hans kropp igen. Bosse mår inte så bra efter det samtalet, det är ju en barndomskamrat. Dom har hängt i hop genom livet. Så han är mycket ledsen och självklart tänker han på allt som varit. Vi satt och snacka om det igår kväll. Det är många tankar som far omkring. Sandra , Mille och Flisan kom precis hit då Bosse satt och prata i telefon. Sandra hon är en riktig pärla. Vi drack kaffe, och jag o Flisan åt en varsin glassbåt. Dom hade varit ute på Djurgården på promenad. Inte helt fel. Vi gick och la oss direkt efter Robinsson. Hoppas att Bosse fick sova i natt, han verkar i alla fall sova nu. Nu ska jag nog fixa mig en latte och läsa DN. Sen får man väl försöka att fortsätta med städningen.