Sitter här och försöker att hålla mig vaken. Trött var jag när jag kom hem från jobbet, det vart inte bättre av att vi åt för mycket till middagen. Nu får den här vintern snart ta och ge sig. Är så trött på detta väder. Se fram mot sol och värme. Vilken energi man får bara av att solen tittar fram. I dag var senila Nancy inne och handlade, jag trodde aldrig att hon skulle hitta ut från butiken. Hon hade fått för sig att hon hade haft en vagn med sig hemifrån, hon leta säkert en halv timme efter den. Vi försökte att förklara för henne att hon inte haft någon vagn med sig. Men hon trodde inte på oss. Det är inte klok att inte kommunen gör något för att hjälpa henne, hon skulle behöva bo på något boende där man kan ha lite kontroll över henne. Vi har pratat med kommunen, men dom tycker inte att hon behöver någon hjälp. Äldre mår bättre av att bo hemma, är deras försvar. Vi tala om för dom att hon är så pass borta att hon inte är medveten om var man ska betala sina räkningar och att hon kan springa och köpa mat upp till 5 gånger om dagen. Hon blir arg när vi inte kan ta emot pengarna som hon ska ha till sina räkningar och fixa betalningarna Vi har försökt att förklara att hon måste gå till banken, där kan hon få hjälp med sina räkningar. Även banken har försökt att förklara det, men det går bara inte in i huvudet på henne. Det kan inte vara lätt att bli gammal och senil. Och ännu värre när man inte har anhöriga som kan hjälpa en. Nancy har en bror uppe i Gävle som ligger sjuk i stroke så han kan inte hjälpa henne. Sen har hon inga andra. Det är en granntant som brukar titta till henne när hon har tid. Granntanten har vid flera tillfälle fått ge sig ut sena kvällar då Nancy har gett sig iväg hemifrån. Man kan undra vart våran äldrevård är på väg. Det är helt vansinnigt att man inte kan hjälpa till när någon har kommit i ett stadie när man inte är kapabel att ta hand om sig själv. Kan bara säga Fy fan. Efter att Nancy äntligen begav sig hem kom en riktigt elak tant in. Vi kallar henne för Fru Light. Hon har en rullator som hon prejar sig fram med. Hon struntar helt i att det finns folk runt omkring henne. När hon kör på någon så fräser hon " se er för, ni ser väl att jag har ont i mina ben" sen drar hon vidare. Det blir minst tre på-körningar varje gång hon är inne. När hon kommer upp till kassan och har ett par kunder framför sig, börjar hon skrika till kassörskan hur mycket hennes varor kosta och att den och den varan är det extrapris på. Hon kräver full uppmärksamhet, när hon inte får det blir hon sur och står och talar om för dom som vill höra, att kassapersonalen är så ointresserade av att ge service till henne. När man ser henne komma in blir man på dåligt humör och vill helst bara gå ut på lagret och skrika. Igår var jag och Sandra och handla på Maxi. Sen satt vi och kolla på resor. Vi besluta att vi ska börja spara pengar och åka ner till Gran Canaria. Det ska bli kul. Vi hitta ett hotell som verka vara helt okey. Så vi får hålla koll på när nästa års resor släpps. Liam kommer att tycka att det blir världens grej. Han frågar alltid mig när han ska få följa med dit. Han brukar kolla på våran Palmitospark dvd, den gillar han. Så en utflykt dit är bara ett måste. Och inte gör det mig eller Bosse något, då vi gillar den parken. Det är så skönt och gå där.