Inte vilken söndag som helst.

Så är det söndag igen och inte vilken söndag som helst utan södagen den 11 september. Det är 10 år sen terrorn i New York, om det nu är någon som lyckas missa det. Hela veckan har det varit en massa tjat om denna söndag. Visst är det en stor och hemsk händelse, en händelse som förändrat världen. Men jag tycker det kan bli lite för mycket med allt tjat i alla medier en hel vecka innan själva dagen. Inget tv-tittande här hos oss nu på morgonen. Jag brukar ju alltid se morgonprogramet på 4:an, men hoppar alltså över det idag. Min dos av 11 september har jag redan fått och jag vill inte ha en överdos.

Min släktforskning går framåt eller kanske jag ska säga bakåt. Har hitta en del skandaler och händelser. Och det gör att jag blir mer taggad att fortsätta. Sandra var över igår och hon bara skaka på sitt vackra huvud och tyckte jag var för besatt av forskningen. Hon sa att hon märket genom telefon vad jag höll på med, hahaha. Okey, visst kan det bli lite mycket för min omgivning så jag får väl begränsa min tid med att ha näsan i husförhörs, födelse och döds böcker. Men det kommer bli svårt. Är lite sur på mig själv, det här hade jag ju kunnat ta tag i redan första dagen av min sjukskrivning.

I morgon ska jag jobba. Måste testa om ryggen och benet håller. Det har blivit bra mycket bättre. Direkt på morgonen innan jag kommit igång ordentligt så värker det som bara den. Men under dagen känns det ganska bra. Värken är inte lika intensiv. Sen beror det ju självklart på vad jag gör och hur jag rör mig. Nu håller jag alla tummar och tår på att det ska fungera att jobba. För hur det än är så är det ju skönast att jobba och ha sina vanliga rutiner här i livet.