Dom här tre dagarna har gått fort. Är i gång med jobbet igen. Men det är lite tungt att gå iväg på morgonen nu när äntligen sommaren är tillbaka. Det är typiskt att det fina vädret ska börja samtidigt som jag börjar jobba. Får bara hoppas att det håller i sig i helgen. Om det gör det så kan jag tänka mig en utflyktsdag på lördag. Ska kolla in lite olika alternativ i morgon, när DN:s På stan kommer.
I går tog vi med oss Gun och Sven till Fredrik. Dom har aldrig varit hemma hos honom så dom tyckte det var kul. Sven har blivit så gaggi sen i midsommras. Han snöa in på någon han kände för länge sedan och trodde att den människa bodde granne med Fredrik. Han svamla om vägen som går under järnvägen och något hus som låg på höger sida direkt efter tunneln. Sen var det helt plötsligt på vänster sida. Han tjata om det i säkert två timmar och kunde inte riktigt släppa det när vi åkte hem. När vi andra satt och prata om livet i allmänhet så börja han att prata om den där människan han kände, undrade vad Fredriks granne ett par hus bort hette. När dom förklara att han inte kände dom och att vägen under järnvägen låg en bra bit bort, svara han att han inte kände till det området som dom bodde på. Så här höll han på mest hela tiden. Jag tror att han har fått åldersdemens. Han var så pigg på midsommaren och vi kunde prata om gamla minnen. Det går inte nu. Han är tillbaka i trettiotalet. Förra fredagen var vi upp till dom och lämna några flaskor som dom beställt. Sven hitta inte sin plånbok och vi leta. Till slut hitta Bosse den inne i klädkammaren. Vi tro att han har gått in dit för att byta byxor och tagit ur plånboken där och lagt den åt sidan för att sedan glömma den. Det är tydligen inte första gången. Han springer och gömmer pengar lite vart stanns har Gun berättat. Han gör en massa knäppa saker. Nu börjar man att bli lite orolig för hur Gun egentligen har det. Vi får hålla tätt kontakt med dom så att vi kan rycka in när det behövs. Sen har vi ju det äldsta barnet att fundera över. Det blir bara värre och värre runt henne. Snart finns det inte något som förvånar oss när det gäller henne. Men det ska jag inte ta upp här. Det får räcka för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar