På sjukbesök.

Var hem till familjen Fransson/Karlsson och fika. När vi kom stod Sandra och Felicia i fönstret. Felicia skratta och vinka glatt åt oss. Då vart man lite tårögd av glädje. Det värmer en gammal mormors hjärta att se att hon är så pigg och glad efter sin stora operation. När vi kom in så låg hon på en filt på golvet med en nappflaska med nyponsoppa. Hon lyfte upp den gipsade foten för att visa hur det såg ut. Sen lyfte hon upp den andra foten för att visa att hon hade ett barbie-plåster. Hon är bara för go den ungen. Vi fika och Felicia fick sitta med i soffan. Hon fick en bulle som hon genast smula sönder. Sen försökte hon att mata morfar med smulorna. Men det gick inte så bra. Sandra och Mille tala om vad dom gjort med foten och det vill jag bara säga, fy farao vad vår lilla sessa har fått gå igenom. Det gör ont i min kropp bara jag tänker på vad som har gjorts. Det är tur att Felicia är en sån kämpe och att hon är så positiv Det här kommer att gå bra. Om sex veckor ska stiften i foten plockas bort och då kan hon börja att använda foten igen. Så när jag fyller år kommer hon att springa omkring som vanligt. Kan man få en bättre födelsedags present. Nu kan jag koppla av igen efter att jag har träffat Felicia och sett att hon inte lider av smärta. Det känns skönt att det värsta är över.