När vi kom hem från jobbet så satt min rara mamma och vänta på oss. Hon har det nog inte så kul nere i Sorunda. Jag tyckte så synd om henne där hon satt på bänken utanför vår dörr. Hon såg så ensam ut och när vi fråga om hon suttit där länge fick till svar " inte så länge, kanske en kvart". Hon såg så glad ut. Vi fika och prata. Medan vi satt ute på altanen och blossa kom Sandra och Felicia. Mamma har inte träffat Felicia sen hon opererades så Sandra kom i rätt tid. Hade hon kommit en halv timme senare hade mamma redan åkt. Mamma skulle svänga inom lillebrorsan på vägen hem. Hon är en riktig liten raring den tanten. Man kan inte låta bli att älska henne.
Den här veckan har min hjärna haft full upp med tre riktiga rötägg. Två av dom hade man besvär med redan som liten. Trodde att man skulle slippa dom som vuxen. Men icke sa Nicke. Fattar bara inte hur jävla dumma i huvudet en del kan vara. Får väl räkna med att dom kommer att finnas i mina tankar ett tag till. Det säger jag bara, att det är inte snälla tankar jag har. Hoppas att det lugnar ner sig så fort jag har ordnat det jag har lovat pappa att göra. Jag vet att det inte är någon ide att lägga ner för mycket energi på idioterna, men det är inte så lätt att få dom ur skallen. Men jag tror att om man är så elaka som dom är så kommer dom få sitt straff tids nog. Förr eller senare får dom tillbaka allt med råge. Nu ska jag försöka att inte tänka något mer på dom i kväll. Får rycka upp mig och tänka på allt roligt som finns runt omkring mig. Barn och barnbarn, t ex. Om jag hoppar in i duschen kanske alla dumma tankar följer med smutsvattnet ut i avloppet, där förövrigt dom tre rötäggen skulle passa väldigt bra. Skit skall skit ha. Eller varför inte en dynghög, dom kanske skulle trivas bättre i en sådan. Nej, nu får jag sluta med detta fula tänkande, det kan aldrig vara bra. Risken är att man blir en bitterfitta. Och det vill man inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar