En tråkig nyhet har jag fått nu i kväll, min älskade faster ligger på sjukhus och är så dålig. Mamma var upp och hälsade på henne idag och hon sa att det bara var skinn och ben kvar av faster. Hon var så svag så hon orkade inte att prata så mycket. Tanten är 87 år gammal så det är väl inte så konstigt att hon nu är på väg att lämna jordelivet. Hon kommer att lämna ett stort tomrum efter sig, det är en stor, stark, humoristisk och snäll människa som är på väg att lämna oss i stor sorg. Jag tänker som så att det är dags för faster att återförenas med sin familj som redan har lämnat denna jord. Dom sitter nog och väntar på henne och när det är dags för henne att säga farväl till oss, kommer dom ha en stor återförenings fest på andra sidan. Faster är den sista av pappas syskon som är kvar i livet och det känns extra jobbigt att inte ha någon att fråga när det gäller deras uppväxt. Hon har varit till stor hjälp när det gäller min släktforskning och jag hade tänkt att åka över till henne med vårt släktträd men nu är det för sent för det. Men kanske får hon snart träffa alla som finns med på trädet, jag vill gärna tro det. Jag tror att det är så att när vi lämnar jordelivet så träffar vi åter alla som gått före oss till andra sidan. Den tron förstärktes då min pappa i slutet av sitt liv talade om att han hade haft besök av min onkel vid flera tillfällen, han hade suttit på pappas sängkant och dom hade pratat gamla minne och skrattat gott åt alla tokigheter dom gjort. Pappa sa att dom snart skulle träffas igen. Min onkel har varit död i många år, när han levde var pappa och han väldigt tajta och säkert var det därför det var just min onkel som kom till pappa för att hjälpa honom att släppa taget. Det är i alla fall min tro.
Ska nu försöka att tänka på annat nu så inte natten sömn blir förstörd. Kanske en varm dusch och sen lägga mig och fortsätta att läsa "Kråkflickan" skulle vara den rätta medicinen just nu. Ha ett bra slut på denna onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar