Idag begravdes min svärfar. Det blev en vacker begravning. Äldsta dottern höll en fint tal och ett av barnbarnen höll också ett tal. Ett tal som fick alla ögon att tåras. Han hade fått med det mesta av Svens alla sidor. Vi både skratta och grät under detta tal. Jag hörde inga som sa " Jag beklagar sorgen". Ett uttryck som jag har lite svårt för. Har aldrig gillat det. Kanske är det så att man har lagt bort den traditionen.
Kameran hade jag med och tur var väl det, för det var fler som tog bilder efter gudstjänsten. Bilder blev det. Något som jag tycker var fint, var att på kistan hade dom ställt ett foto på Sven. Tänkte ett tag att jag skulle lägga upp ett av bilderna som jag tog. Men kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska göra. Jag får helt enkelt utesluta det tillsvidare. Kanske det är lite väl privat.
Min konstiga känsla av falskhet fanns hela tiden i kyrkan. Kände mig som en hycklerska i och med att jag inte är ett dugg religiös. Det var med stor lättnad jag lämna kyrkan till tonerna av Öppna landskap av Ulf Lundell. En sång som tillhörde en av Svens favoriter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar