Krävande mammor.

Nu är jag riktigt jävla trött på min krävande mamma. Hon menar nog inte att vara så som hon just nu är. Men jag tycker att det är förbannat jobbigt. Hon ringde precis, det första man får höra är en ilsken röst som säger " Jasså ni kommer inte idag. Pappa vart så ledsen och han sa att dom kommer nog inte" Jag tände till riktigt ordentligt och vråla till " Fan dagen är förhelvete inte slut än". Men givetvis så hörde hon inte på vad jag vråla utan fortsatte med sitt malande. Jag fick upprepa vad jag sa och till slut lyssna hon. Jaha, jag tänkte att det kanske kunde ha hänt något på vägen hit säger hon. Pust och stön. Finns inget annat att göra än att räkna till tio. Okey, hon är sjuk och just såna här humörsvängningar kan dom få. Dom kan bli riktigt elaka. Till saken hör att min mamma alltid har varit snäll och förstående. Jag älskar henne verkligen. MEN, den här sidan klarar jag bara inte av. Hur ska det bli när sjukdomen slår till ordentligt?? Kommer jag orka att träffa henne överhuvudtaget??? Önskar att det fanns någon häxbrygd man kunde ge henne så att hon blev den vanliga gulliga, rara mamma som hon va förut. Ska nu ta mig ner till Sorunda och hälsa på. Först blir det en sväng till pappa, sen ner till mamma. Hoppas bara inte det slutar med att jag blir förbannad och skäller ut henne. Men mina sista krafter kommer att gå åt. Och jag som hade börjat piggnat till lite. Men det är väl inte meningen att jag ska vara pigg. Har säkert haft det alldeles för bra i helgen. Det kan ju inte vara bra att jag ska ha det lugnt och skönt någon gång. Nej det är bara att sluta med att tänka på sig själv och köra på tills man inte orkar att kliva upp ur sängen igen.