Jag äter en hel del mediciner och får ju med jämna mellanrum hämta ut dessa på apoteket. Förra vecka var jag ner till apoteket för att hämnta hem en laddning. Det brukar bli en hel kasse men den här gången fick jag nöja mig med en halv kasse. Det var så att det bara fanns tre recept att hämta ut. I morse ringde jag min läkare och bokade telefontid. Hon ringde upp mig och jag började med att säga att jag är inte sjuk. Hon skrattade gott åt detta och jag berättade snabb vad som hänt på apoteket. Hennes första fråga var om jag var helt utan någon medicin. Nej, men snart så är Levaxsinet slut svarade jag. Klarar du dig till den 11/12, fråga hon. Ja, det blir på håret det, hur så? sa jag. Du har en tid hos mig då. Det var som fan, det hade jag inte en aning om, säger jag och försöker att snabbt som bara den att släta över min svordom men lyckades inte så bra. Läkaren började att skratta så hon kiknade, det lät så roligt så även jag börja garva och det pågick säkert i fem minuter. Det visade sig att vi hade bestämt vid mitt besök i höstat att jag skulle tillbaka till henne för nya prover och då skulle hon förnya recepten. Hon sa att det är nog bäst att jag sickar en kallelse om besöket. Jag höll med och sa att jag säkert har en släng av alzheimer. Det får vi hoppas att det inte är säger hon då. Och innan vi avslutar samtalet säger läkaren att tänk om man fick så uppfriskande samtal oftare tänk så roligt det skulle vara. Satt och skratta för mig själv ett bra tag efter samtalet.
Har också hunnit baka nu på förmiddagen. Mamma letade upp sin norska receptsamling och jag fick den igår. Jag har nu bakat smultringar, kakor som jag minns vi hade till julen i min barndom. Jag kan förstå varför vi bara fick dom till jularna, för gud så tråkigt det var att baka dom. Jag ska be Bosse påminna mig om hur jäkla trist det var att baka dom om jag får för mig att baka dom till nästa jul.
Nu ska jag göra mig lite lunch sen blir det en långpromenad med stavar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar