Felicia som ny opererad, hennes första operation. Har suttit och tittat på foton och såg dessa kort. Dom tog jag när hon hade några timmars permission från sjukhuset. Det var midsommarafton 2008 och permissionen tillbringade hon och föräldrarna hemma hos oss. Lite midsommar mat ville dom ha. Inte Felicia som var lite groggy av morfinet. Det är många känslor och tankar som kommer till en när man ser tillbaka på den tiden. Hon var och är en riktig kämpe. Kommer att tänka på alla hinner som hon hittade sina egna lösningar på. Tänk er att bara kunna ta sig fram med detta gipspaket. Felicia hitta snabbt på lösningar hur det skulle gå till. Alltid lika glad, gick det inte första gången så pröva hon glatt en gång till.
Många av alla sjuka och funktionshindrade barn har en sådan livsglädje som strålar i deras ögon. Och är det några som vet att problem är till för att lösas så är det nog dom. Och dom löser problemen med ett leende på sina läppar. Något som vi vuxna kanske skulle ta och lära oss av.