En kväll på akuten.

Hemma igen och fått sovit drygt 4 timmar. Sandra fick åka också åka med hem. Men blir hon inte bättre ska hon ta kontakt med sin vårdcentral så dom får utreda vad det kan vara. När vi kom in ( och det fick vi göra med en gång) togs det blodtryck, EKG och blodprov, dom lätt en infart sitta kvar i armen "i fall att". Blodtrycket var läskigt högt 198/174 och vilopulsen 124. När jag såg det blev jag lite rädd. Tur att inte Sandra såg hur högt det låg. Vi fick vara kvar i båset i drygt en halv timme, Sandra i en säng och jag sittandes på en pall. Sen behövde en annan patient hennes säng och vi hamna utanför reception. Sandra fick nu en hård stol och jag fick hitta mig en plats på golvet ( det är rena lyxen på våra sjukhus). Försökte stå men fick ge mig då mitt ben börja värka, inte för att ryggen mådde så bra av att sitta på golvet men det underlättade för mitt ben. Vi försökte göra det bästa av situationen, det hela sluta med att vi börja skratta. Vi skratta åt allt och alla. Inte blev det bättre av att det låg en gammal man som undra när han skulle få sin sömntablett. Han fick träffa läkaren och vi fick höra hans hela sjukdomsbild. Han hade tydligen magsjuka och var fortfarande dålig. Vi satt ganska nära mannens bås och blev rädda för att vi skulle bli smittade. Ganska vidrigt, dom kunde ju lagt honom i enskilt rum. Hade varit bäst för både honom och omgivningen. Vi fortsatte skratta o ha roligt, det var nog mest jag som hade roligt. Sandra skämdes lite över mig, men hade lite svårt att låta bli att skratta. Hon var kritvit i ansiktet, hennes andning var tung och det snurra i hennes huvud. När vi suttit där ett tag så kommer det en kille fram ( som jag snabbt döpte till Byggare Bob ) med en väska som påminde om en verktygslåda. Han skulle bara ta tempen på Sandra. Det blev många skratt åt honom under kvällen. Runt 23-tiden kommer Byggare Bob fram till oss och säger att vi skulle få flytta oss till ett eget rum. Dom hade väl tröttnat på våra glada skratt. Jag tänkte att det blir skönt för Sandra att få lägga sig i en säng. Men när vi väl kom in i rummet fick jag se att det saknade en säng, endast tre stolar stod mitt i rummet. Första tanken som flög igenom huvudet var nu ska vi få genomgå samtalsterapi, ett sådant som man såg i filmen Gökboet. Andra tanken var att det hela var ett skämt. Tredje tanken var att det här är ett straff för att vi hade skrattat för mycket. Vet inte hur länge vi satt i detta kalla rum, men till slut kom det in en läkare som tala om att blodproverna var bra och att man inte såg något konstigt på EKG. Han tyckte att om problemen kvarstod skulle Sandra ta kontakt med vårdcentralen för vidare utredning. Efter att Byggare Bob tagit ut infarten var det dags för oss att ta oss hem. Jag körde hem Sandra innan jag fortsatte min färd hem till en varm skön säng. Väl där så somna jag ganska omgående.