Måndag och ledig.

Vilket konstigt väder vi har, sol och regn om vartannat. Igår hade vi åska, hagel, regn och sol. I morse sken solen för att snabbt försvinna bakom regnmolnen. Har min lediga måndag. Felicia har sovit hos oss i två nätter. Igår fyllde svärmor 86 och vi hämtade henne vid tolv-tiden. För att hon skulle slippa fixa själv så hade vi bestämt att vi skulle grilla hemma hos oss. Det började ganska bra, hon har ju Alzheimers så det hela är inte så enkelt. Efter några timmar började hon och tjata om samma sak hela tiden. Visst är hon tjatig hela tiden men det här var värre än vanligt. Kan tala om att jag blir så trött av att höra samma sak om och om igen. Hon var in i köket efter ett toalettbesök och tog sig ett glas vatten, glaset ställer hon tillbaka i skåpet när hon druckit klart. Vid sitt toalettbesök hade hon lyckats ha sönder vattenkranen. Hon måste tagit i för kung och fosterland, vredet på kranen är nu mera böjt i en konstig vinkel, pust. Att sen börja märka att damen blivit riktigt aggressiv gör ju inte saken bättre. Vid sex-tiden var jag helt slut i huvudet, började få stora problem med att hålla upp humöret. Det var en stor lättnad när det blev dags att ringa taxi åt henne. Det låter kanske hemskt men just då var jag helt slut och såg fram emot att hon skulle åka. Bosse ringde upp henne efter en halv timme för att höra om hon kommit hem och att inget hade hänt henne. Svärmor svarade och berätta för Bosse att hon hade varit hos sina barnbarn och hon inte ens fått en kopp kaffe. Det blev ett långt samtal där Bosse fick berätta om dagen, allt hon ätit och att kaffe och tårta hade hon fått. Det tog ett långt tag för henne att ta till sig och minnas lite av dagen. Efter samtalet tittade gubben och jag på varandra och sa samtidigt till varandra "aldrig mer". Till och Felicia var helt slut och resten av kvällen tillbringade vi framför tv:n i tystnad. Nu har jag dåligt samvete över att jag inte kunde ha större tålamod, jag vet så väl att det inte är så lätt att vara sjuk i Alzheimers. Och vi har ju två tanter i våra familjer som lider av samma sjukdom men i olika stadier, jag fattar inte hur jag ska orka med det. Men något jag vet är att jag måste orka med det.

Felicia har ju varit hos oss sen i lördags och ska åka hem ikväll. Det kommer bli tomt efter henne. Vi har haft det så trevligt tillsammans. I morse till frukosten tittar hon på mig och säger " mormor, när du och morfar blir gamla så blir ni nog som gammelfarmor". Jag svarade snabbt att det får vi hoppas att vi inte blir. Då skrattade hon och sa "att det vet man ju inte". Så rätt hon har.

Nu ska vi fixa i ordning här hemma sen får vi se hur vi ska tillbringa resten dagen.