lördag 20 november 2010

Tur att man inte är hare.

Tänk er att ligga stilla på samma plats en hel dag för att till mörkrets inbrott ge er ut för att få i er föda. Hur roligt tycker ni det skulle vara? Nu menar jag att man ska ligga still ute i en häck.
Vår skogshare lever tydligt ett sånt liv. Han har valt våran häck att tillbringa sin tid i, dom ljusa timmarna på dygnet. Så fort mörkret lagt sig försvinner han för att komma tillbaka när ljuset är tillbaka. Låter hur trist som helst. Det är tur att man inte blev hare.

Själv så mår jag kanske lite bättre. Har febern kvar men inte lika hög. Huvudet känns som en varboll. Nässpray, hostmedicin och panodil zapp är räddningen.

Inga kommentarer: