Mille och Sandras kompisars dotter har lugnat ner sig så den här gången slapp Felicia massa bitmärken. Något som slog mig var att jag inte såg till deras yngsta dotter som snart blir ett. Inte förrän det var dags för dom att gå hem såg jag skrutten sittande blixt stilla på golvet vid mamman till barnen. Inte ett ljud, inte en rörelse från det barnet. Det måste vara något fel för barn i den ålder brukar fara omkring och om inte så hörs dom i alla fall.
Liam och morfar satt i hans rum och spelade spel så dom märkte vi inte av. Nu har jag fått kramat och pussat mina fina barnbarn så jag tror jag klara mig ett tag.
Resten av kvällen tillbringar jag i soffan framför tv:n. Så mycket tittande blir det säkert inte för ögonen kommer säkert att gå ihop. Men jag kan ju alltid lyssna, hahahaha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar