Här sitter jag och kan som vanligt inte sova. Snorig och febrig. Huvudvärks tabletterna slut. Bara att vänta till apoteket öppnar. I lördags kände jag mig ganska bra. Festen vart bra. Dom jag har pratat med efter tyckte det var jätte trevligt. Fina presenter fick jag. Mille var tidigt i säng. Rolle fick en ambulanstur till Huddinge sjukhus. Dom flesta var mer eller mindre berusade. Man kan tro att det var en riktig röjarskiva eller att Ica Stuvsta personalen hade träff, men så var det absolut inte. Vi hade det kanon trevligt. Det var riktigt lyckat ha både min och Bosses familjer tillsammans. Det var första gången alla var samlade på en gång. Jag hoppas att vi inte har gjort det för sista gången. Det här ska man egentligen göra minst en gång om året. Varför inte på försommaren med grillning och kubbspel eller någon annat spel. Alla tar med mat, dryck, barn och ett gott humör. Det vore kul. Men nu åter till festen. Jag var orolig att spriten inte skulle räcka, men det var lugnt Det finns dricka kvar så att vi kan göra en repris på festen. Även kött så det räcker till en runda till. Normalt brukar det bara några som röker till vardags, men i lördags så fick man se flera stycken som man aldrig trott skulle ta en cigg. Rolle den stackarn kommer att känna av festen i flera veckor framöver. Han ramla från våran altan på framsidan rakt ner i plattorna. Givetvis utan att ta emot sig. Ansiktet fick ta smällen. Det var ingen vacker syn. Storebrorsan ringde ambulans, då han nyligen har varit med om en liknande händelse med sin flickvän och tyckte att det var viktigt att Rolle kom under läkarvård så fort som möjligt. Han hade rätt. Vi fick inte stopp på blödningen och visste inte heller hur allvarligt skadad han var. Ambulansen kom och dom tyckte att det var lika bra att Rolle följde med så att dom kunde röntga huvudet. Han blev kvar på sjukhuset till dagen efter. Vi var över till dom på söndagskvällen med Rolles jacka som blivit kvar. Det var ingen vacker syn som vi mötes av. Men han såg bättre ut än vad han gjorde kvällen innan. Svullnaden hade gått ner och ersatts med mörklila färg. Han hade massor av skrapsår i pannan och vänstra kinden, en blåtira som hette duga. Han såg så ömklig ut där han satt. Men han såg det komiska i det hela och tyckte att allt hade varit trevligt. Men givetvis har han inget minne av hur allt har gått till, det sista han kom i håg var att han hade suttit på baksidan och haft det trevligt, sen ett mörker. Stackarn.
Massor av fina blommor och presenter blev det. Jag ska inte rabbla dom här, men det var fin fina grejor. Lyckan var fullkomlig när Jonnys kompis bror kom hit och koppla in tvättmaskinen på söndagen. Nu kan jag tvätta igen och tvätt hade jag gott om. Man hör knappt att maskinen är på. Och när jag tog ut tvätten trodde jag att det var något fel, tvätten var nästan torr. Jag lukta på den, men den lukta rent och gott. Men sen kom jag på att det är ju bättre centrifugering på den här än på den gamla (26år) maskinen.
I går skulle vi åkt in till stora staden, men jag orka inte. Är inte friska, ont i halsen, feber och snorig Tyckte det var bättre att var hemma och försöka att kurera mig så att jag kan jobba på onsdag.
Ett stort tack till alla som gjort min 50-årsdag till ett fint och roligt minne. Den här födelsedagen kommer jag inte att glömma i första taget. Många glada skratt kommer det bli lång tid framöver.Tack alla underbara ungar och make att ni finns, vad vore jag utan er. Tack, tack, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar